Det måste vara någon månad sedan som jag satt i Behrn arena i Örebro och skrev en fyra i betyg för Jacob Johansson. Problemet? Det var två minuter kvar, 2–0 blev till slut 2–3 och det fick bli en tvåa i stället.
Det är ungefär så den här säsongen så här långt har varit för LHC-målvakten.
Jag lider med honom.
Han har fått spela i matcher där laget gjort det sämre och hamnat i ett otacksamt läge som givet andraval. Nu ska inte det här låta som att jag skyller tunga tappet mot Rögle på honom, absolut inte, men med Jonas Gustavsson i målet har LHC vunnit nio av nio gånger. Med Jacob Johansson har det blivit fyra raka förluster.
Det är fakta.
Det är knappast en tillfällighet.
LHC behöver en storspelande Gustavsson för att vinna tuffa matcher även på bortaplan och det är viktigt att han snart är tillbaka. Nu har dessutom spelats utan både Mattias Bäckman och Broc Little på slutet och det är avbräck som känns och märks i ett tufft och intensivt matchande.
LHC får hoppas att ovannämnda trio är tillbaka till veckans dubbelmöte med Djurgården.
De behövs.
Mycket snack om att det var en sådan skräll att jumbon Rögle slog serieledande LHC.
Men jag vet inte.
Var det så överraskande egentligen?
Delvis hemmadopat och hjälpt av ett gynnsamt program har LHC gått starkt som sjutton så här långt, det vet ni, men har trots allt inte tagit en enda trepoängare utanför Saab arena samtidigt som Rögle ett på uppgång nu har tre raka hemmavinster. Och för enstaka matcher har tabellplaceringen egentligen ingen betydelse alls.
Jag trodde inte att Rögle skulle vara så bra som många andra trodde i höstas, men jag tror inte heller att Abbottarnas gäng är så svagt som det såg ut i seriestarten. Oförutsägbarheten, att ett lag på fjortonde plats med stöd av hysteriska fans, kan slå ett lag som ligger etta utan att det känns så konstigt, är det som gör SHL så speciell.
LHC-spelet har inte fungerat i alla matcher tidigare, men då har allt som oftast hittats ett sätt att komma tillbaka. Nu gjordes ett försök i slutet, men utan riktig spets och ytterligare en kvittering blev det inte. Det var mer intensivt i tredje perioden och jag fick känslan av att Rögle var något hetare och ville något mer.
På något sätt var LHC för uddlöst och jämngrått den här gången. Det var för få som stack ut och som verkligen gjorde skillnad. Men det var inte mycket som skiljde och det kunde ha slutat hur som helst.
Med mer LHC-energi vete sjutton om det inte gjort det också.
En sak till: stryk för HV 71 och nu näst sist i tabellen.
Vem hade trott det?
Det är ytterligare ett exempel på oförutsägbara SHL.