Jag gillade skolan, men kemi var inget av de ämnen som fick mig att le hela vägen till lektionssalen. Snarare tvärtom, om jag ska vara ärlig. Men kemi kan också vara annat. Det kan vara en stad i finska Lappland – och det som just nu eftersöks i varenda ishockeylag runt om i hela världen.
Sommaren är tillfället för att blanda ingredienser, hitta rätt i formationer och få det att klicka.
Hitta kemi, helt enkelt.
Framåt och bakåt.
Försäsongen handlar om att förbereda laget inför det som komma skall, sätta linjer i spelet och komma fram till vem som ska spela med vem. Dan Tangnes, tränaren, ansvarar för laboratorieexperimenten i Linköping och för att få till den exakta kemiska blandningen. Med så många nya och så många olika alternativ blir det ännu viktigare.
Nu väntar närmast läger i Norrtälje och match mot AIK och jag gillar att kanadensarna Andrew Gordon och Derek Roy placeras i samma kedja. Och när Nick Sörensen snart är tillbaka vill jag gärna se honom med Tony Mårtensson och Ken Andre Olimb.
Jag tror att det kan bli bra kemi av det.
För några veckor sedan hamnade jag bredvid förre klubbdirektören, och numera tv-experten, Mike Helber i samband med första träningsmatchen mot Växjö. Han tittade ut över isen, tittade en gång till på laguppställningspapperet framför sig och sa:
– Jag gillar det här laget. Det måste kosta mer än i fjol, men inget snack om att det räcker för att vara med högt upp. Det kommer de att klara. Lätt.
Två år i rad har det varit en bra grundserie, men två år i rad har det varit färdigspelat redan efter kvartsfinalen. Nu har mer tydligt byggts ett lag för att vara som bäst när det gäller och jag är inte främmande för att det kommer att märkas under seriespelet. Där har Tangnes & Co ett stort ansvar, precis på samma sätt som när det gäller att hålla igång en bred trupp och alla på humör.
Som det här laget är byggt blir en av utmaningarna att skaffa sig så bra förutsättningar som möjligt inför slutspelet. Och visst: hellre att det är fulladdat inför kvartsfinal 1 än inför omgång 36 mot Mora.
Trots de senaste årens svaga slutresultat känns det som att positiva vindar blåser. Det finns alla möjligheter i världen att ta ett steg till. . . eller säg så här: det skulle vara ett misslyckande om det inte blir så.
Är det någon som måste lyckas så är det Jonas Gustavsson. LHC har inte haft en så meriterad målvakt sedan Fredrik Norrena, han är i en bra ålder och en dokumenterad vinnare sedan tidigare. Laget med bästa målvakten vinner. Så är det nästan alltid. Som kan rädda poäng när spelet i övrigt inte fungerar. I heta slutspelstider såväl som i mörka november.