Det har varit en ovanligt lång vår för alla med LHC-intresse, men sakta men säkert börjar nu nya namn ramla in. Det är bra och rent av nödvändigt. Att tvingas vänta länge är i grunden sällan bra och gör att du oftare inte får det som du vill ha och mest av allt behöver. Väldigt ofta blir det också dyrare.
Att Broc Little är på ingång är naturligtvis alldeles utmärkt. Reprisen av det som en gång varit blir sällan eller aldrig lika bra, men det är klart att det är en vass värvning som med tanke på konkurrensen säkerligen kostat en del. Men helt rätt att lägga pengar på de bästa. Det är så det måste vara.
Att här och nu försöka sig på någon slags prognos inför kommande säsong låter sig inte göras. Efter den svajiga vintern och våren finns onekligen mycket att först bevisa och jag kommer inte ifrån känslan att det fortsatt känns en smula skakigt, spretigt och utan tydlig identitet. Det behövdes göras om, det behövdes få in mycket nytt – men för att 2018/19 ska bli roligare än 2017/18 krävs inte minst att de som är kvar faktiskt hittar tillbaka till den nivå där de varit tidigare.
LÄS MER:"Behöver hända något i LHC"
Men lagbygget i all ära.
Minst lika viktigt:
LHC måste synas mer och ta tillbaka förlorade marknadsandelar. Bli mer profilstarkt och mindre grått. Hitta tillbaka till innovativiteten och de nya idéerna. Vara mer i framkant eller i stället för att bara flyta med i mittfåran. Syns du inte så finns du inte.
LÄS OCKSÅ: "Förvånad om inte Gordon..."
Tre raka förluster i kvartsfinal och frågan är vad som verkligen gjorts för att förändra. Nu har det inte lyft på tre år i slutspelet – vad är analyserna av det? Nytänket? Vad väljer vi för inriktning, sätt att värva och sätt att spela? Femårsplanen är en bra start, för mer än något annat tror jag att klubben måste bestämma sig.
Vad ska vi bli bäst på och hur ska vi nå dit?
Det kan vara många olika saker, men bestäm er för något.
Vad det än må vara, gör er grej och se till att göra den bäst av alla.
Och tala klart och tydligt om det för alla som vill veta.
I morgon kväll börjar ishockey-VM i Danmark och hur mycket jag än försöker så kan jag inte gå igång. Förbundskapten Rikard Grönborg tror som vanligt att allt är bättre bara för att det kommer från Nordamerika och av de spelare som anmäls till premiären kommer bara två att vara från SHL.
Två!
Det säger också en del om hur mycket, eller snarare lite, som turneringarna fram till VM betyder. Annars vet jag inte om förklaringen stavas Grönborg eller klassen på SHL, men förmodligen är det en kombination. Och för att VM ska sluta på samma lyckliga sätt som i fjol handlar det inte så mycket om hur många spelare som kommer loss från NHL utan om vilka spelare som gör det. Utan spetsen från Henrik Lundqvist, William Nylander och Nicklas Bäckström hade det inte slutat med blågul guldfest i Köln.
Som så ofta här i livet handlar det mer om kvalitet än kvantitet.
Bredden för ett nytt guld har vi, men spetsen? Den får komma så småningom.