En poäng var förstås mycket bättre än ingen alls.
Så även om man slarvade bort en seger kunde Libk åka ifrån trista Solnahallen som det lag som vann mest på 3–3.
Men ändå väcker insatsen en hel del frågor hos mig. För några veckor sen såg jag Libk som ett lag som skulle kunna utmana om en finalplats, till och med guldet.
Men det jag sett den senaste tiden gör mig mer och mer osäker.
För spelet klaffar inte riktigt. Varför ska inte jag ge mig in på att försöka analysera.
Det blir bara galet.
Men alltför många spelare är alltför osynliga just nu. Christian Mattsson är en sån. Han var alldeles lysande i sin debut, men har försvunnit mer och mer i matcherna och var i de två första perioderna i går totalt iskall.
Martrin Karlsson är en annan som får för lite att stämma just nu. Vissst, han sliter och jobbar över hela planen och gör den delen av spelet alldeles utmärkt. Men för att Libk ska kunna gå långt måste han skapa fler lägen, både åt sig själv och andra, och framförallt sätta de han får.
I går hjälpte det inte ens att han bytte klubba när han missat några bra chanser, det blev inget mål i alla fall.
Lagets bäste i går var istället målvakten Robin Laakso som nu tagit ett stadigt grepp om platsen som förstemålvakt. Och vilken styrka att ha så hög klass som Henrik "Bea" Qvist på bänken, en målvakt som kan stänga vilken match som helst när han är på rätt humör.
I ett slutspel kommer det behövas.
Lysande var också nye Milan Tomasik. I går kom också första målet från hans klubba.
Men frågan är om det räcker.