När IFK gör mål på Parken spelas Depeche Modes gamla slagdänga "I just can´t get enough" i högtalarna och det är ju precis så det är, man kan inte få nog, man vill bara ha och se mer och mer av den här fina IFK-upplagan. Fler målkalas och fler publikfester på nyfrälsta Parken. Tänk, det var inte många år sedan som suckarna och svordomarna utklassade applåderna på den här arenan, ja så sent som förra hösten faktiskt när IFK höll på att ramla ur allsvenskan.
Scenförändringen är egentligen otrolig, och högst välförtjänt. Efter många års sökande efter den rätta vägen har IFK träffat mitt i prick med sin satsning och spelar dessutom allsvenskans mest underhållande och kreativa fotboll. På så sätt skulle det vara en seger i sig om den kvalitén också belönades med ett SM-guld, i så fall klubbens första på 26 år. Jag skrev redan för en månad sedan att IFK var min guldfavorit och efter att ha sett IFK Norrköping klä av Djurgården i en halvlek (strålande spel!) och till slut, efter viss möda, vinna med 4–2 har jag ingen anledning att ändra mig.
Tror faktiskt att den andra halvlekens "darr" mot Djurgården bara kan vara en nyttig läxa inför slutspurten av guldracet. IFK Göteborg och AIK når ofta sina segrar på mer kontrollerade sätt, IFK behöver ha full fräs på ben och offensiv precis hela tiden. Slarvas det med energin, ja då tappar laget direkt i styrka.
IFK borde ha avgjort matchen mot Djurgården långt tidigare. Det är väl egentligen det enda riktigt negativa som går att finna med hemmainsatsen i kväll om vi ska vara på det humöret. Å andra sidan, fotbollen som IFK bjöd på i den första halvleken vittnar om vilken klass det finns i det här laget. Ni kan kalla det guldklass.
Djurgården tryckte upp styrkorna efter paus och satte IFK:s främsta bollhållare (läs Andreas Johansson och Daniel Sjölund) under större press och det är förstås så man ska spela mot IFK. Till och med tabelljumbon ÅFF fick IFK ur gängorna på det sättet i augustiderbyt.
Hur som. Efter Jesper Arvidssons straffkvittering visade IFK en annan kvalité som kan vara bra att ha i en guldjakt. Janne Anderssons mannar skakade snabbt av sig oron och pressen och gick istället på knock med ett drömmål av Linus Wahlqvist. Jag brukar alltid tjata på mina "tjejer" i det flicklag som jag tränar att ibland använda bredsidan och placera bollen istället för att ta i för kung och fosterland med en vrist.
Tydligen har Linus Wahlqvist haft en sådan tränartyp han också. Bredsidan som vräkte in urtjusiga 3–2 var kvällens delikatess tillsammans med Andreas Johanssons djupledsboll som Arnor Ingvi Traustason mötte direkt till 1–0.
IFK får nu vara serieledare åtminstone fram till niosnåret på torsdagskvällen då IFK Göteborg spelat klart sin luriga bortamatch mot Elfsborg. Det är inte sista gången som Peking är i topp den här säsongen, tro mig.