De svenska besvikelserna duggade tätt kring Öresundsbron den här lördagseftermiddagen.
I utkanten av Köpenhamn, på Bröndby Stadium, satt deppiga LFC:are kvar i gräset och förbannade sin oskicklighet framför Bröndbys mål och på andra sidan bron tvingades rivalen Rosengård ge vika mot den tyska jätten Wolfsburg samtidigt som svenska damkronor floppade rejält i premiären av hockey-VM – mot Japan!
Nä, det här var en lördag att glömma, eller att lära sig av.
Linköpings FC lämnade Köpenhamn med hängande huvuden och besvikna miner. Europaäventyret fick ett snöpligt slut i kvartsfinalen och mantrat som hördes från spelare och tränare efteråt lät "Vi är ju egentligen bättre än Bröndby".
Bättre? Nja. Det bästa laget är det som gör flest mål i min bok, men sedan kan man förstås säga att LFC är ett lag med betydligt större potential än Bröndby och det var också LFC som förde kvartsfinalduellen rent spelmässigt, men att göra mål med hjälp av teknik och kyla är en tung, avgörande bit i fotbollen och den konsten bemästrade Bröndby bäst den här gången.
LFC har genom åren haft svårt att hitta riktig udd mot kompakta försvar och de här kvartsfinalmatcherna var inga undantag. FridolinaRolfö har egentligen både fysik och driv för att bryta igenom en defensiv likt Bröndbys, men hennes matchform är inte hundra efter skadan och hon såg stundtals både otajmad och seg ut i lördagens match. Men, på allsvensk sikt var ändå Rolfös 90 minuter utan smärta i knäet trots allt positiva för LFC i motgångens stund, om man nu orkar tänka framtid just nu.
Jag gillar PernilleHarder skarpt som fotbollsspelare, men ibland väger hon för lätt i motståndarnas försvar och så även nu, mot skickliga centrala försvarare i Bröndby.
Rolfös matchform, Harders tillkortakommande i boxen - ja, där har ni två förklaringar till LFC:s ineffektivitet i offensiven som kostade dem semifinalplatsen. För chanser skapades som sagt, även i den här matchen, inte minst från duktiga Kristine Mindes kant efter paus.
Tycker för övrigt att LFC-tränaren Martin Sjögren borde ha kastat in Stina Blackstenius tidigare i slutforceringen. Nu kom hon in först i slutminuterna och hennes fysik hade behövts tidigare i jakten på ett ledningsmål.
Med Bröndbys högt spelande backlinje kunde LFC också mer frekvent ha pumpat på bollar mer i djupet, bakom backlinjen. De gånger man gjorde det så blev det också farligt.
Och när vi ändå är inne på tänkbara "läktarförklaringar" till uttåget ur Champions league så måste jag nämna målvakten KathlynFraines agerande vid det tidiga baklängesmålet efter hörna. Fraine såg väldigt passiv ut där hon stod på mållinjen och om jag förstått saken rätt var det också "hennes yta" där bollen droppade ner framför målnickaren Emma Madsen. Nä, jag är fortfarande inte övertygad om Fraines storhet som målvakt, men hon kanske kan övertyga mig under den kommande säsongen i allsvenskan, för hon är förstås fortfarande given etta i LFC.
Men en målvakt som är guld värd? Nja.
Återstår nu att se hur LFC-truppen reagerar på den här smällen, mentalt. Allsvenskan är bara några veckor borta och ska LFC vara en allvarlig utmanare till Rosengård måste man vara med från start den här gången.
Förresten. När ska de styrande fotbollsnissarna plocka bort den dammiga, otidsenliga bortamålsregeln i Europacuperna?