Mildaeus: Jag gör en Guidetti-honnör

Correns sportchef Peter Mildaeus om gulddramat i Prag.

Swedens John Guidetti celebrates scoring the opening goal during the Euro U21 soccer championship semifinal match between Denmark and Sweden, at the Letna stadium in Prague, Czech Republic, Saturday, June 27, 2015. (AP Photo/Petr David Josek)

Swedens John Guidetti celebrates scoring the opening goal during the Euro U21 soccer championship semifinal match between Denmark and Sweden, at the Letna stadium in Prague, Czech Republic, Saturday, June 27, 2015. (AP Photo/Petr David Josek)

Foto: Petr David Josek

KRÖNIKA2015-07-01 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag ställer mig upp och gör en Guidetti-honnör för det här fantastiska svenska landslaget. All respekt och kärlek.

Sommaren 2015 har nu gett oss en ny Ravelli, ett nytt ljuvligt straffdrama och en upplösning som fick oss att skrika rakt ut genom fönstret här på Correns redaktion på Badhusgatan.

Vi kan säga vad vi vill om proportionerna det här mästerskapet tagit här i Svedala, men just nu, skitsamma. Det här är en titel som ger oss hopp om framtiden för svensk fotboll, åtminstone för herrdelen.

Allt behöver inte längre se hopplöst ut när den store slutar. Vi har mer på gång. I framtiden ska vi inte behöva sätta vårt hopp till att Zlatan Ibrahimovic vaknat på rätt humör, eller är skadefri, nej då har vi en hel flock ynlingar som är beredda att ta över landslaget med en helt annan reportoar än den enskildes genialitet.

Att guldhjältarna gjort ett stort avtryck under de här veckorna märkte jag redan under helgen då jag var med dotterns fotbollslag på trevliga Habo cup. När det lirades spontanfotboll mellan matcherna hörde jag hur ett gäng killar kivades om vem som skulle vara Lewicki och vem skulle vara Guidetti. Inte ett ord om Zlatan.

Bara det är förstås en seger i sig för det här härliga landslaget och ett kvitto på att svensk fotboll är på rätt väg, trots att A-landslaget stått och hackat under en förbundskapten i stilig väst.

Patrik Carlgren!

Den här EM-titeln är i första hand en stor seger för det svenska laget. Arbetsviljan, att jobba för en kompis, att springa på långbollar som allsvenska stjärnor fnyst åt, att aldrig ge upp – det är sådana saker som gör att svenskar tar ett sådant här lag till sina hjärtan. Och underskatta heller inte den öppna attityd som det här landslaget visat upp utåt, i exempelvis media och mot fansen. Där har exempelvis Pia Sundhage mycket att lära.

En stor del i det här har förstås förbundskaptenen Håkan Ericson. Jag ska erkänna att jag varit skeptisk till honom som lagbyggare, men det är bara att be om ursäkt och ge honom den största av applåder för det han skapat under knapp tid och inte helt gnisselfria förberedelser.

Nä, nu är jag nyfiken på hur varmt vattnet är i Folke Filbyter. Vi hörs.