Sverige har fortfarande inte förlorat en enda match i VM.
Och brukar spela bättre mot starkare motstånd, som ett Tyskland i en eventuell åttondelsfinal.
Men sedan är det stopp. Mycket mer positivt går inte att finna efter Sveriges bleka gruppspel i VM, hur man än letar och söker.
Vi kommer alltså få gå omkring och oroligt vänta på att minst någon av tre potentiella räddningsplankor, eller en lottdragning(!) ska bära oss vidare till åttondelsfinal. Möjligheterna att någon av plankorna ska hålla känns goda, men spelar inte Sverige bättre än vad man gjorde mot Australien i natt är chanserna mot Tyskland i en åttondelsfinal jobbigt små.
Å andra sidan, som jag nämnde inledningsvis, svenska lag presterar nästan alltid bättre i underläge och mot motstånd som är spelförande, så kanske finns det ändå en liten chans till en blågul "total makeover" i Kanada, men tillåt oss tvivla. Att det här svenska laget ska lyfta känns just nu, efter en jobbigt intetsägande insats mot Australien, ungefär lika troligt som att en för omständlig Caroline Seger ska hitta en laddad, alert och djupledsspringande Lotta Schelin med en passning i detta VM.
Schelins insats i gruppspelet är fortfarande ett stort mysterieum och en av de mest oväntade anledningarna till den svenska uppförsbacken i Kanada. Utan en Schelin i form, och tillräckligt rappa bolleverantörer till vår spjutspets, finns det alldeles för få blågula vapen för att störa motståndarna. Fasta situationer, visst, men enbart detta gör inget mästerskap för ett svenskt landslag där det sitter en förbundskapten på bänken som helt verkar missat att få ihop dynamiken i gruppen.
Det är ju främst som en inspratör och energigivare som Pia Sundhage gjort sig ett namn som förbundskapten, inte som en slipad taktiker, men det har i de här tre gruppspelsmatcherna inte sett ut som att de svenska spelarna vill springa en meter extra för att deras förbundskapten ska få behålla jobbet efter detta VM.
Att det florerat ett missnöje med Sundhage i truppen inför VM är ingen hemlighet och just sådana yttringar brukar få ett ännu starkare fäste när inte resultaten kommer. Sundhage sitter knappast kvar efter VM, det är känslan.
TV-kommentatorn Daniel Kristiansson efterlyste LFC:s Fridolina Rolfö, som fick stanna kvar hemma i Linköping, och med facit i hand kan man förstås säga att Sundhage borde chansat med Rolfö i truppen, trots vårens skadeproblem. För den svenska truppen skriker efter just den spelartypen, en rivig anfallare som kan komma in och göra skillnad när motståndarna är trötta i slutet av matcherna. Å andra sidan är de svenska problemen i spelet större än så och defensivt har man fortfarande inte lärt sig läxan att falla när motståndarna fritt får stå och sikta med passningarna i djupled (De Vannas 1-1 i natt).
Jag unnar verkligen en ikon som Therese Sjögran ett bättre slut på sin karriär än 1-1 mot Australien, men risken är överhängande att en åttondelsfinal mot Tyskland inte blir mycket roligare den heller. Om det här landslaget ens kommer dit, vill säga.
Vi ska nu sitta och hoppas på ett brasilianskt B-lag, det känns inte alls bra.