Den norska nationalsången dånade över Lugnets skidstadion och det var lätt att förstå varför Petter Northug tyckte att den lät vackrare än någonsin. För det var inte bara ett VM-guld han vann den här eftermiddagen, det var något betydligt viktigare än så. Den totala upprättelsen är svår att nå när du fullständigt spårat ut bakom ratten med alkohol i blodet, men Petter Northug har sannerligen gjort vad han har kunnat för att betala tillbaka till sina närmaste och det norska folket.
Ni såg väl blicken? Den totala fokuseringen. Den toppade formen. När allt det finns på plats i Northugs kropp är han i princip omöjlig att slå. Det här var bara början på norrmannens segertåg i Falun, tror jag.
Satt annars inledningsvis mest och suckade över VM-banorna. Skulle det här föreställa sprint? Man hann ju både gå och koka kaffe och ta en Gunde-dusch mellan start och mål i heaten, och det kan knappast vara det ursprungliga syftet med sprint, men ju längre VM-dagen led, desto mer förlåtande blev jag.
Förlåtande och till och med hänförd. För när det var dags för finalerna stod vi framför Correns tv-apparater och vrålade som på Stenmarks tid. Vi fick se två lååååånga, härliga upplopp av världsklass och dessutom med ett sprudlande svenskt stjärnskott i en av huvudrollerna.
Fenomenala guldmedaljören Marit Björgen är värd ett eget krönikekapitel senare under VM, och det ska hon få, men den här dagen vill jag rikta de flesta superlativerna mot en träskoälskande 21-åring från Malung. Enligt hennes egen blogg älskar hon att lösa korsord och frossa i tv-serien "How I met your mother" och enligt förbundskaptenen Rickard Grip är hon en av de skidåkare som tränar hårdast, och det säger sannerligen inte lite.
Hon heter Stina Nilsson.
Förhoppningarna var stora på henne före VM och redan under premiärdagen visade hon varför. Framför en kokande publik på något som absolut inte borde heta Lugnets skidstadion under VM, så visade Silver-Stina all den talang som framöver kan ge oss en ny svensk skiddrottning.
Upploppsduellen var ljuvlig att skåda och Björgen fick verkligen slita för att vinna. Bara en sån sak.
Och det blev heller inte två norska tripplar under VM:s första dag. Alltid något.
Andra VM-betraktelser:
x Vid sidan av Stina Nilsson var Emil Jönsson utan tvivel premiärdagens största blågula hjälte i mina ögon. Bara några dagar efter att hans livs VM gått i stöpet på grund av den olycksaliga skadan ställde han upp för allt och alla, både landslag och tv, som expert och hjälpreda. Och det med ett leende på sina läppar. Nio av tio hade i samma situation suttit och tröstätit Nutella, skyllt på oturen och tyckt synd om sig själv. Men inte Emil inte. En hjälte i det tysta och en stor lagkamrat.
x Dagens sågning: Av Aftonbladets briljante liverapportör Marcus Leifby som tyckte att man borde sätta in en skallgångskedja efter Ida Ingmarsdotter, som blev ordentligt distanserad i semifinalen.
x Häftigaste VM-namnet hittills: Dakota Blackhorse von Jess. Utslagen jänkare i sprintkvarten.
x Skidor – en renlevnadssport? Hm. Det svenska landslaget har en hamburgerjätte som storsponsor och VM-åkarnas nummerlappar i Falun domineras av företagsnamnet Зимняя дорога (en mäktig rysk alkoholjätte). Money talks, överallt.