Vi skriver augusti, semestern är (om den inte redan är det) snart slut för de flesta och det sägs att det fortfarande är sommar. Samtidigt är det sedvanlig träningsstart för Linköpings HC och det enda vi med bestämdhet kan slå fast inför den säsong som väntar är att inte ens Leif Boork på twitter kan slå fast hur det här ska sluta.
Men:
Det känns spännande, sa Bill.
Spännande är ordet, sa Bull.
Efter några säsonger med "vi gjorde det i alla fall bra i grundserien" är det definitivt inte det som jag vill höra igen framåt våren. Nu behöver LHC och lagbyggaren Fredrik Emvall och tränaren Dan Tangnes en framgång när det verkligen gäller.
Minst semifinal.
Frågor på det?
När alltid lika initierade experten Sanny Lindström i en kvällstidning (inte den rosa) på torsdagen gjorde en ranking över SHL:s tio bästa nyförvärv kom inte mindre än tre från LHC: Jonas Gustavsson, Chad Billins och Nick Sörensen. Och då var varken Tony Mårtensson eller Derek Roy, den med NHL-mått mätt mest meriterade som spelat i en LHC-tröja, med på listan.
Det säger rätt mycket om den trupp som skickas in på isen i Saab arena i vinter. Ingen kan veta hur det kommer att gå, men ingen kan säga annat än att Emvalls nybygge är. . . spännande.
Som för alla andra lag finns frågetecken (finns tillräcklig fart? hur mycket saknas en tung försvarsgeneral?) och jag vill allt vänta innan jag utlovar en topplats. Men om spetsvärvningarna levererar som de ska kan det bli det. Absolut. En sådan här bredd på forwardssidan har inte funnits i Linköping sedan nuvarande general managern själv lirade i fjärdekedjan.
Med åtta utländska spelare – varav fem från Nordamerika – och en så stark bredd får också Tangnes & Co om möjligt ännu viktigare roller än tidigare. Av nyförvärven har inte minst ovannämnda Gustavsson och Roy alla meriter som krävs för att ta stora roller och bli riktiga stjärnor i SHL. Men man ska ha respekt för att den ene inte spelade särskilt mycket i fjol och att den andre hade en förhållandevis undanskymd roll i Ryssland.
Det första ispasset inför publik lockade som vanligt runt 2 500 nyfikna åskådare med drömmar om guld, men blev något av ett antiklimax när någon fick den sällsynt osmarta idéen att tända en bengal på läktarplats. Brandlarmet gick, hallen fick utrymmas, stämningen sjönk och en och annan valde att åka hem innan spelarna kom tillbaka.
Hur laget är tänkt att formeras får vi återkomma till. Den här gången var truppen bara uppdelad i de äldre mot de yngre.
På damsidan är förstås guldchansen större. Och där säger mig något att schweiziska nyförvärvet Lara Stalder kan bli vinterns spelare i SDHL.