Då är då och nu är nu, som fotbollens succékapten Janne Andersson brukar uttrycka det. Linköpings HC inledde säsongen med en bredare forwardsuppsättning än någonsin tidigare och var det något som skulle bli segervapnet under säsongen så var det just det.
Det går väl att diskutera om så varit fallet när det känns som att det rätt tydligt har varit kvintetten Mathis Olimb, Ken Andre Olimb, Jakob Lilja, Andrew Gordon och Kristian Näkyvä som lett laget i offensiven under hösten.
Dessutom:
Sedan säsongen startade är Mark Zengerle (som i och för sig inte gjorde någon glad) inte längre kvar, Daniel Olsson Trkulja och Nick Sörensen skadade och Andrew Gordon avstängd. Oj, vad framförallt de två sistnämnda saknades mot Frölunda. Gordon satte både sig själv och laget i en olycklig och onödig sits när han drog på sig matchstraffet mot HV och utan lekkamraten vid sin sida fås bara ut hälften (om ens det) av Derek Roys potential. Inte heller Sörensens storlek och genombrottskraft finns någon som kan ta över.
I Göteborg var det så tydligt att det varken fanns den bredd eller spets som behövdes när motståndet blev något helt annat än Brynäs och Mora. LHC gjorde en för tam insats och skillnaden var tydlig när det gällde tempo, skridskoåkning, beslutsfattande och energi.
Det är svårt att få kontroll på spelet och pucken när du 1) är för långsam till den och 2) vänder tillbaka in i skiten när du till slut fått tag i den.
Visst, jag räknade till tre skott i ribba och stolpe, men som Dan Tangnes, tränaren, själv sammanfattade det på presskonferensen: för trött och för blött. Och inte minst var Frölunda med tre mål så länge det var match betydligt bättre i det som populärt brukar kallas för ”special teams”. Obviously, som Slavomir Lener alltid brukade lägga till, om vi nu ska fortsätta med hur olika tränare brukar uttrycka sig.
Förresten, på tal om överst nämnda kvintett som vi: ingen av dem har kontrakt över nästa säsong. Där har Fredrik Emvall, general managern, ett stort och ytterst viktigt jobb att göra under närmaste tiden. Och finns pengar kvar i plånboken skulle han dessutom behöva att ta in förstärkning redan inom kort – om nu bredden ska fortsätta att vara den styrka det pratats så mycket om.
Emvall är utan tvekan en av vinterns framtida nyckelspelare. Det är han som måste se till att LHC inte behöver bygga nytt.
På nytt.
Nu har vi lärt oss att även spelare med kontrakt kan försvinna, men risken är trots allt att tappa dem som inte har det och LHC skulle må bra av att ha Olimb, Olimb, Lilja, Gordon och Näkyvä kvar även till hösten.
En sak till: det sas på pressläktaren före nedsläpp att LHC-bekantingen Simon Hjalmarsson ”gjort mycket bra i höst, men tyvärr gör han ju aldrig mål längre”.
Mot LHC gjorde han två.
Så kan det gå när inte försvaret är på.