En gång är ingen gång. Två gånger kan möjligen accepteras. Tre? Nej, det är en gång för mycket.
När Linköping HC förlorade mot Växjö i mitten av oktober följdes det av ytterligare fem vinstfria matcher. Nu gäller att inte hamna snett på det igen. I den här jämna serien – där krislagen varierar från omgång till omgång – är det en nyckel att inte få för långa och djupa svackor. Rögle hemma på torsdag är en match som behöver vinnas för att inte en ny oro ska väckas till liv.
Ulf Lundell sjunger i en av sina vackraste sånger om april som ”en kall och nyckfull vän” och det kan gott gälla november också. Det kan vara en jävla månad. Det är kallt, det är mörkt och om solen skulle visa sig någon gång är det liksom mest på trots. Inte minst i hockeyvärlden där det som brukar kallas för lunken ofta slår till med full kraft.
Bevare mig för att hamna där nu. Sånt har man inte råd med. Det är sju matcher kvar till julmuck och tid att skaffa sig slagläge inför andra halvan. LHC har 26 poäng och skulle behöva ta runt tio till för att det ska kännas angenämt innan tomten kommer på besök. Kan jag tycka.
Nu blir det inget mer Växjö på ett tag och med tanke på tolv förluster på de tretton senaste måste det kännas rätt skönt.
Att som nu förlora i småländska residensstaden är inte mycket att säga om.
Det händer de allra flesta.
Men det var ändå märkligt att det som i en period var så bra och så påkopplat så tydligt försvann någonstans längs vägen. Å andra sidan: är det inte ungefär så här som det ofta ser ut när Växjö spelar? Inget sprudlande, inget flashigt – men effektivt och bra.
Nästan varje gång.
Nu var det som om hemmalaget i två av tre perioder lade en våt filt över matchen och tog udden ur motståndarnas energi och aggressivitet. Det har hänt förr och det kommer att hända igen. Okej räcker inte för att vinna mot Sveriges just nu bästa lag. Växjö känns igen med noggrannheten, tålamodet och strukturen. Snacka om att ha knäckt koden för hur du vinner matcher. Skit samma hur det ser ut. Underhållande? Behövs inte.
Så svårslaget och så ofta med marginalerna på sin sida. Det är så klart ingen tillfällighet.
Till sist:
Otäcka bilder efter Joel Kellmans skada och bara att hoppas att allt gick bra. Men ska också sägas att det inte fanns någon som beskyllde LHC-backen Craig Schira för att ha gjort något fel.
Det var en ren olyckshändelse, men inte desto mindre otäckt för det.