För några år sedan – eller rätt många, om jag tänker efter – pratade jag med min syster och nämnde i förbigående att jag senare på kvällen skulle se Colin Nutley-rullen "Sprängaren".
– Gör det, sa hon. Den är helt okej. Inte kunde man tro att Pernilla August skulle vara mördaren.
Äh. . .tack för den.
Nu blev det plötsligt väldigt spännande.
Det är ungefär så det känts med SHL (och elitserien när det hette så) under de senaste åren. Det spelas 55 matcher plus slutspel och sen står Skellefteå där som vinnare till slut. Lika spännande som en film där man vet vem som är mördaren innan ens reklamen är slut och popcornen är uppätna.
Jag säger inte att Bert Robertsons gruvarbetare inte kan vinna i vår igen. Men mästarna kan omöjligen vara lika bra. Ericsson, Möller, Lindström och en massa andra är borta och klart att det kommer att märkas.
Det måste det göra.
Men grunden i den starka organisationen, sättet att spela och den hårda träningen finns kvar. Det slog mig när jag av en tillfällighet fastnade framför en tv-repris på en av Skellefteås matcher från i fjol. Det var mer regel än undantag att mästarlaget var som bäst mot slutet av varje byte.
Men tvingar ni mig att tippa – och det är väl risk för det – säger jag Växjö. Uppkomlingen satsar hårt och dyrt, har ett av seriens mest spännande tränarnamn, den vassa målvakt som inte fanns i fjol och den bredaste truppen någonsin.
Det borde räcka långt.
Kan någon kliva fram och göra målen som krävs tror jag på småländskt guldjubel.
LHC?
Tia, femma och nia under de senaste åren har åtminstone delvis devalverat ställningen som toppklubb.
Nu testas en delvis ny väg när den gamla inte visat sig vara framkomlig. Det kan bli bra, det finns en del som talar för det, men först finns ett och annat att bevisa.
1) Håller defensiven? Mattias Bäckman kommer att saknas mer än ni tror. Kan Magnus Johansson, som i snart hundra år lett försvaret, fortsätta att vara lika bra? Och Marcus Högberg är trots allt rätt oprövad på högsta nivå.
2) Forwardsbesättningen är den vassaste sedan Emvall, Beaudoin och Surovy lirade i fjärdekedjan. Det gick inget vidare då och nu måste tränaren Roger Melin hantera risken för överflödets förbannelse på rätt sätt.
3) Pär Arlbrandt och Simon Hjalmarsson gjorde 128 poäng tillsammans i fjol. 128 poäng! LHC förlorar den spetsen och nu måste fler producera.
4) Några spelare ur stommen är borta, fler spelare på ettårskontrakt och en stor andel importer. Lite som Växjö. Det kan ta ett tag för de olika rollerna att sätta sig.
5)Den moderna ishockeyn går allt fortare. Där behöver LHC utveckla sättet att spela med högre intensitet, hårdare jobb och mer av attityd.
Så.
Nu har Mr Bister talat färdigt.
Jag har tippat LHC som femma. Det är kanske fegt. Feg är mitt mellannamn. Hjärnan säger att det sedan blir semifinal, med större chans på guld än på länge. Om allt faller på plats och om Chad Kolarik, och inte bara han, skjuter hårda skott i krysset. Inget lag i hela serien har samma bredd på anfallssidan.
Roger Melin, LHC-tränaren, snackar inte om något annat än guld och jag gillar den kaxigheten.
Det är bra.
Då vet vi vad som gäller.
Då vet vi vad kan ha för krav.
SHL-tjuvstart i kväll: Luleå–Skellefteå. Luleå vinner.