För några veckor sedan var jag i Karlstad och träffade Färjestads hyllade eventchef Johan Kemi. Ett längre reportage om hur publikkrisen vänts till succé kommer i en tidning nära dig inom kort. Men tänka sig vad friska idéer och nytt blod kan göra och när jag senare på kvällen tog promenaden längs Klarälven från arenan in till stan blev det allt tydligare.
Är det inte just det som Linköpings HC skulle behöva mer än något annat just nu?
Influenser utifrån.
Jag vet att kanadensaren Mark Weightman tagits in som konsult och finns med under året, men jag skulle vilja se en mer permanent lösning. Jag skriver inte att någon måste få sparken, men jag skriver att något mer behöver göras, att klubbledningen såväl som laget på isen skulle må bra av förstärkning. För att bli bättre och inte minst för att om möjligt någon gång bli bäst.
Där klubben tidigare var innovativ och låg i framkant med nya idéer och okonventionella lösningar har tappats för mycket av uppfinningsrikedom, mod och kaxighet. Rätt eller fel, men det är så det känns. Har varit inne på det tidigare och LHC behöver sprida mer positiva vibrationer, väcka mer känslor och börja synas igen. Vara mer omfamnande.
Och:
För att den sportsliga trenden ska vändas måste också den ekonomiska göra det. LHC har hamnat på efterkälken även där. Det fanns en tid när det pratades om uppstickaren från Linköping som en av de fyra stora i svensk ishockey. Den tiden finns inte längre och tittar du på lönetabellen i SHL återfinns LHC gissningsvis strax under mitten.
Under enstaka säsonger kan det gå ändå, men inte över tid. En sjundeplats nu och två raka kvartsfinaler säsongerna dessförinnan. . . nej, det är ingen tillfällighet. Det går att misslyckas även om du kan skratta hela vägen till banken – men det är nästan hopplöst att lyckas utan de där pengarna. Djurgården är undantaget som bekräftar regeln i år.
Det är lätt att säga att ”nej, vi har inte råd med det” och jag har den största respekt att inte värva för pengar som inte finns. Jag hör från väl insatta källor att LHC erbjöds Andy Miele från Malmö och att även Libor Hudacek från Örebro diskuterades (det skulle kosta 700 000 kronor och då kan jag förstå att man lät bli).
Jag är medveten om att det är en annan tid, att det är sjunkande publiksiffror och att Hugo Stenbeck inte längre pumpar in pengar. Men i längden går inte att gömma sig bakom att inte plånboken räcker till.
Inte om du samtidigt har som uttalat mål att slåss om SM-guld.
Där måste ske en förändring.
Annars blir det till slut inte trovärdigt.
Annars går det inte att tro utan bara att hoppas på att det ska gå så bra som alla LHC-sympatier drömmer om. Annars är risken uppenbar att det snart blir mer av att slåss med Örebro och Rögle än med lagen på övre halvan.
Förändringar kan göra ont, de kan skapa oro, men behövs nästan alltid för att utvecklas vidare. En lyckad värvning till det som händer utanför isen skulle kunna få samma positiva effekt som en ny målskytt, men på sikt betyda betydligt mer.
Kan gamla, anrika och klassiska Färjestad, efter ett antal tunga år i bakvattnet, förändra kan så vore det väl fasen om inte LHC också kunde göra det.