Den positive konstaterar att LHC nu gjort 14 mål på fyra matcher, mer eller mindre haft chansen att ta poäng varje gång och i Broc Little, Markus Ljungh och Patrik Lundh hittat en producerande kedja som kan leda laget på den tänkta vägen uppåt i tabellen.
Det är bra.
Den negative?
Har betydligt mer att fundera över.
Spelet håller inte ihop i 60 minuter och när stabiliteten saknas hamnar förstås målvakten i utsatt läge. Är det något som ofta nämns som Bert Robertssons styrka så är det att få ihop spelet i egen zon, men där är det för tillfället inte i närheten av hur det blev så mycket bättre i våras. Han måste hitta en taktisk lösning, en struktur och få alla på isen att arbeta så hårt och uppoffrande som behövs.
För det är bakifrån det måste börja.
Det går inte att dominera en match i 60 minuter och ha pucken hela tiden. Det är omöjligt. Men under sämre perioder måste då finnas en grund som gör att det inte riskerar att rasa ihop. Det tog alldeles för lång tid innan LHC hittade den i fjol och den som är oroligt lagd kan faktiskt känna att det ser ungefär likadant ut nu.
Det är ofta otacksamt värre att vara målvakt och Niklas Lundström har fått en tuff start. Det är naturligtvis inte bara hans fel, men tittar du på isen och i tabellen är det enormt tydligt att LHC släpper in alldeles för många mål och då blir det fokus på sista utposten. Inga stora Rembrandts (för att citera Niklas Holmgren), men inte heller nog med parader för att rädda ett lag som inte fungerar i övrigt. En räddningsprocent på 85 är inga smickrande siffror.
Nästa gång borde det väl vara debutdags för Jussi Rynnäs ? Eller är finländaren fortfarande så långt från matchform efter det långa uppehållet sedan i våras? Han behövs – och måste vara bra för att LHC ska lyfta. Hade det inte varit läge att kasta in honom i lördags och gett honom speltid när det inte fanns något att förlora inför tredje perioden?
Annars utgår jag från att LHC som vanligt talat om vikten av att undvika utvisningar. Sånt är alltid viktigt och ännu viktigare när du ställs mot formstarkt motstånd och seriens kanske hetaste kedja med Borna Rendulic, Rodrigo Abols och Mathias Bromé.
Sagt. Och. Inte. Gjort.
Det tog inte ens två minuter förrän Henrik Törnqvist slog med klubban mot handskarna på en motståndare, naturligtvis blev utvisad och succéförvärvet Rendulic stenhårt skickade upp pucken i bortre krysset.
Visst, en rejäl och bra push under de avslutande 20 minuterna. Precis som mot Brynäs häromsistens. Men varför ska det behöva dröja så länge innan desperationen och segersuget syns?