Det var för några år sedan som jag satt på en upptaktsträff inför seriestart och pratade med förre LHC-tränaren Roger Melin om balansgången mellan trygghet och konkurrens. Jag minns att han på typiskt melinskt sätt funderade ett ögonblick innan han sa:
– Personligen anser jag att trygghet är otroligt mycket viktigare. För mig är konkurrens egentligen bara ett nödvändigt ont. Det optimala vore en garanterad skadefri trupp och att alla kände sig säkra på sin position. Men det är tyvärr inte verkligheten.
Kom att tänka på det när nu LHC efter två raka kvartsfinalförluster byggt på delvis nytt sätt för att till våren ta sig hela vägen till det där eftertraktade guldet. Med en stjärnmålvakt – och ett sällsynt brett lag. Var det någonting som gjorde HV till mästare i våras så var det just det. Fyra formationer pumpade på med både självklarhet och självförtroende och nu ska även LHC se till att inte göra sig beroende av enstaka spelare eller kedjor.
Det ökar också kraven på tränaren Dan Tangnes. Utöver att hitta rätt upplägg och taktik måste han också hålla alla på humör och göra sina val i en betydligt tuffare konkurrens. Alla vill spela, men alla kan och ska inte spela lika mycket. Med skadefri trupp kommer det att vara bra spelare som till och med hamnar på läktaren. Men så klart hellre det än att inte kunna välja alls.
Fördelen för LHC är att där finns starka krafter som Niklas Persson och Sebastian Karlsson som kan se till att det inte sprids några negativa reaktioner i omklädningsrummet och vidare ut på isen.
Det enda vi vet är att vi inte vet, men de senaste värvningarna har fått LHC-fansen att på sedvanligt sätt sommardrömma om guld så här års. Tittar du på papperet, tänker att tänkta toppar når förväntad nivå och jämför med övriga trupper ser det onekligen spännande ut. Fredrik Emvall har gjort vad han kan med det han fått med sig i plånboken. Sen tror jag fortfarande att det inte skulle skada med lite mer tyngd och elakhet i försvaret, men det kan vi återkomma till.