För några veckor sedan var Linköping HC tvåa i SHL-tabellen.
Sedan dess: fyra matcher, inte en seger och bara två poäng av tolv möjliga.
Nu: nia.
Det går fort i hockey – och i motgångens stund testas nu den här LHC-upplagan rejält.
Med Patrick Russells sjukdom hade det gjorts om i laget och det vore synd att säga att det gav någon positiv effekt. Formsvaga Frölunda kom till Linköping, tog tidig ledning efter ett slumpmål av Gustav Rydahl och stängde sedan butiken bakåt. Hemmalaget försökte nog, men saknade kraft och kvalitet för att bryta igenom.
LHC hade förmodligen kunnat spela till i morgon bitti. Det hade inte blivit mål ändå.
I andra perioden försvann även Markus Ljungh och sedan blev det hela havet stormar med nya formationer nästan hela tiden. Bäst var Christoffer Ehn, som hade drivet och var den som det hände mest omkring. Helt rätt att han fick spela betydligt mer än vad han gjorde senast.
Men gott om målchanser var det ont om.
Power play ska vi inte ens prata om.
Det blir så många hårda ord då.
Pratade häromdagen med LHC-tränaren Klas Östman (vi pratar rätt ofta så här års) och jag frågade om han trodde att serien nu börjar sätta sig efter runt 20 omgångar. Han skrattade och menade att ”nej, det enda som satt sig just nu är att Färjestad är i toppen och Oskarshamn i botten. Annars vet jag inte”.
– Är det kul att det är så jämnt?
Undrade jag.
– Ja, det tycker jag.
Sa han.
Jag kan hålla med, men att det är så löjligt jämnt gör att det också är en ovanligt otäck serie. Det måste vara någon slags skräckblandad förtjusning att befinna sig mitt i den. Senare på kvällen messade jag Henrik Leman, hockeytyckare i Göteborg på sajten rakapuckar.com, som skrev att han förstod supportrarnas oro att Frölunda skulle kunna tvingas kvala.
Frölunda!
Mäktiga Frölunda.
Det säger rätt mycket om SHL av idag.
Det går inte att ta något för givet. En formsvacka här, en taskig månad där, ovälkommet sällskap av oro och tvivel – då kan det gå fort åt fel håll. Det gäller för alla lag utom möjligen Färjestad som det känns.
Med den starka starten i ryggen har LHC alla möjligheter i världen att för första gången på alldeles för länge spela slutspel i vår. Så tror jag ju att det blir, men går det att ta det för givet? Går det att med bestämdhet säga att LHC är så mycket bättre än låt oss säga HV, Malmö och Modo?
Nej, det gör det inte.
Tycker jag.
Tittar du i tabellen ser du att det har samlats ihop 33 poäng på 22 matcher så här långt. Det brukar räcka med drygt 60 för säkrat kontrakt och runt 70 för säkrat slutspel. För det sistnämnda skulle det då behövas ett snitt på 1,23 poäng per match framöver. Men varje förlust, som den mot Frölunda nu, tar av den buffert som skapats.
Nu väntar en ny viktig match mot Modo på torsdag och det blir nästan löjligt att prata om viktiga matcher, för det är ju inga andra.
En sak till: det ska sägas att jag inte vet vad Roger Rönnberg sa till domarna för att få matchstraff och skickad från båset. Men jag hoppas att det var mer än vad tv-bilderna visade. Annars kändes det väl lättkränkt. Eller också var det någon slags samlad reaktion efter för mycket gnäll från Frölundatränaren.