Visst, det är sex matcher kvar att spela, 18 poäng att slåss om.
Men med det usla självförtroende som Libk har just nu kan jag tyvärr inte se att man ska kunna lösa det här. Det finns snart inga räddningsplankor kvar.
11 raka förluster är det nu.
Laget har inte vunnit sen den 29 oktober i fjol.
Då kan inte ens den största optimisten, som undertecknad, påstå att laget är tillräckligt bra för att spela i högsta ligan.
Tyvärr.
Tjejerna i laget får gärna visa mig att jag har fel, men jag är ledsen, inte ens jag tror på det här nu.
Skillnaden blev så tydlig i Idrottshuset i Jönköping.
När hemmalaget, som också slåss i botten, gjorde mål på nästan allt i inledningen av den andra perioden så gjorde Libk - ingenting.
Det var så uddlöst i anfallsspelet att jag inte kan se hur tränaren Andreas Harnesk ska hitta de rätta verktygen för att vässa till det.
Vad som har gått fel den här säsongen?
Ja, egentligen precis allting.
Skador, sjukdomar, sent klart med tränare, flera skador, tränarbyte, spelare som lämnade efter interna stridigheter, fler sjukdomar.
Det går att rabbla på hur länge som helst.
Om Libk åker ur, vilket precis allt talar för just nu, tror jag tyvärr att vi får vänta minst ett par säsonger innan Linköping har ett lag i högsta serien igen.
Dagens Libk har en blandning av unga och väldigt utvecklingsbara spelare, tillsammans med rutin och lite högre ålder.
Just det gör att laget kommer att splittras rejält.
De unga kommer fångas upp av andra Superligaklubbar. De lite äldre har fajtats för att hänga kvar flera säsonger i rad, med dåliga förutsättningar.
Jag förstår om de inte orkar mer.