Har ni vad som krävs, LHC? Är ni redo, Linköping?

Slutspelstider är härliga tider och nu vet vi att LHC snart spelar SM-kvartsfinal. Det är succéstämpel på det.

Broc Little har väntat länge på slutspel.

Broc Little har väntat länge på slutspel.

Foto: Niclas Jönsson

Krönika2024-03-09 18:23
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är vissa saker som man inte riktigt trodde att man skulle få skriva redan nu.

Som det här.

Linköping HC är bland Sveriges sex bästa lag och spelar SM-kvartsfinal i nästa vecka.

Det blev 2–5-förlust mot Rögle, men det spelade mindre roll när Luleå samtidigt vann i Timrå. Målet och kravet var slutspel och allt annat hade varit en flopp. Men att grundserien skulle sluta så här lyckligt är en stor framgång. Det är bara att lyfta på hatten (om jag haft någon) och…ja, säsongen är redan räddad.

Oj, vad jag unnar en spelare som Broc Little det här. Så länge som han kämpat och burit ett lag som fastnat i botten. Och frågan är om inte Klas Östman, tränaren, är den allra största vinnaren.

Frågorna nu:

Har ni vad som krävs, LHC? Är ni redo, Linköping?

Efter en vinter med sportsligt och publikmässigt lyft (det hänger så klart ihop) är det lätt att ta det för givet med fortsatt publiksuccé. Men historien visar att det inte alls är självklart. För den skull var det viktigt att ta sig direkt till kvartsfinal och få mer tid att sälja biljetter.

Nu kommer att krävas slutspelsklass även på stödet. Det är en faktor som inte ska underskattas när motståndet blir tuffast tänkbara mot Skellefteå eller Växjö. Puh.

Ska du lyckas gå långt är kravet att ha en bra målvakt och Marcus Högberg kan vinna matcher nästan på egen hand. Det är en skön trygghet att ta med sig. Det som händer framöver är också bonus. Allt att vinna och inte ett dugg att förlora. Snacka om skönt läge.

Men så klart finns det frågetecken.

Har LHC defensiven för att på typiskt slutspelsvis stänga ned en match, minimera misstagen och slå vakt om en ledning? Det kan bli en utmaning när du inte spelat sådana matcher på länge. Samtidigt finns trots allt ganska många erfarna spelare som spelat stora matcher i stora sammanhang. Om än inte här.

Mest funderar jag över spetsen – och bredden på den.

Ingen vet om poängkungen Ty Rattie kan producera på samma sätt när uppvaktningen blir tyngre i tätare slutspelstrafik. Det känns som en av de allra viktigaste nycklarna.

Att tyngre pjäser som Remi Elie, Patrick Russell och Christoffer Ehn fortsatt gör nytta räknar jag med. Förmågan att hantera mer elakhet och fysik blir viktigt när det tillåts mer och det krävs att du ligger på gränsen. 

Slutspelsgrisar är ett sällsynt släkte, men de behövs. Vilka LHC-spelare tar den rollen när det inte som med bland andra Johansson i Färjestad, Pudas i Skellefteå och Shinnimin i Luleå kommer lika naturligt?

Matchen i Ängelholm?

Tja, jag saknade hetta och intensitet. Med så mycket på spel kändes det svalt och jag satt och funderade över om ingen kunde bli lite arg. All respekt för kedjan med Filip Bystedt, Sebastian Strandberg och Vilmos Gallo, men det är knappast den som ska visa vägen och leda laget offensivt. 

Slutspel snart?

Nja, det här kunde lika gärna ha varit en match i mängden i november.