Torbjörn Allvin: Puh, vilken enorm rysare det blev när Rimforsa vann

Klart att det skulle ske i Finspång. 

I imponerande Arena Grosvad och inte i en sunkig, anonym idrottshall någon annanstans. 

Efter att Rimforsa varit snubblande nära att ta klivet i flera år, kom så dagen. Den så efterlängtade. 

Det var inte bara arenamiljön som var i det närmaste perfekt, utan hela storyn i sig. 

Mer välregisserat gick inte att önska sig.

Mötet mellan Finspång och Rimforsa var inte bara en seriefinal, utan även en helt avgörande match i guldkampen – i den sista omgången!

Raffinerat värre. 

Och just värre skulle det bli, för att spetsa till det hela ett hack till. 

Givetvis skulle allt avgöras i förlängning, efter 6–6 vid full tid. 

"Det här är inte bra för hjärtat", sa ledaren Pierre Borell vid sidlinjen någon minut in på förlängningen. 

Kort senare kunde han pusta ut. Dramat var över. 

Mitt i allt var det två bröder som klev fram. 

Först lyckades målvakten Joakim Claesson rädda ett halvlurigt skott, som smet några centimeter utanför ena stolpen. Kort efteråt prickade brorsan Tobias in avgörandet i tom kasse. 

Det var signalen för en vild känslostorm. Spelare och ledare rusade in på planen och några av dem kom säkert upp i hastigheter som hade kunnat matcha själva sprinterkungen Usain Bolt på sin tid. 

Glädjen var total. Lyckan fullständig. 

Efter all väntan. Efter all besvikelse när de tidigare varit så nära, är nu målet uppnått. 

Nästa säsong spelar Rimforsa IF i division ett. En mer värdig vinnare går knappast att hitta. 

Kramkalaset fortsatte en lång stund efter rysarens slut. RIF-spelarna gjorde våg efter våg tillsammans med alla tillresta supporters, självklart med guldhattar på.

En bit bort, låg flera Finspångsspelare till synes helt otröstliga. Det var ju så nära. I idrottens ibland grymma verklighet blir inte kontrasterna större än så i just de här ögonblicken. Himmel eller helvete. 

När jag och kollega Haris Dreco tog plats i arenans sportbar för att skriva om innebandydramat vi nyss upplevt, släntrade det in några glada och lyckliga Rimforsaspelare. Det beställdes in några kalla drycker, dagen till ära.  

Här skulle det firas. 

Kan tänka att det smakade extra gott och att drycken hade en touch av guldsmak. 

Det är inte varje dag en serieseger kan firas. Något Rimforsa i allra högsta grad är medvetna om.