”Se hur rädda de är för oss” skrev dumaledamoten Irina Rodnina på Twitter som kommentar till att Internationella olympiska kommittén (IOK) stoppat Ryssland – men inte dess atleter – från att tävla i vinter-OS i Pyeongchang nästa år.
Rodnina, som själv haft en lång och framgångsrik karriär som konståkerska, menade att skälet till IOK:s beslut inte hade med dopade idrottare att göra, utan handlade om Västs fördomar mot Ryssland.
Många av de officiella ryska reaktioner har sett ut ungefär som Rodninas. Liberaldemokraternas ledare Vladimir Zjirinovskij – som är en slags kombination av Bert Karlsson och Donald Trump – menade att IOK:s beslut var rasistiskt. ”Alla får delta utom de ryska atleterna” skrev han på Twitter.
Maria Zacharova, ryska utrikesdepartementets talesperson, skrev på Facebook att ”de”, rimligtvis menar hon Väst, oavbrutet angriper ”vår kultur, vår historia och vår sport” .
På statstrogna tv-kanaler och tidningar vevades liknande synpunkter. Beslutet att straffa Ryssland var grundlöst, eller i stort sett grundlöst, och byggde framför allt på fördomar.
Det finns förstås ryska reaktioner som är kritiska till Rysslands agerande, men de hittar man bara på oberoende sajter. Där har man kunna läsa syrliga kommentarer, som skämtet om att Ryssland redan har vanan inne att dyka upp i uniformer utan flaggor. De ryska soldater som deltog i annekteringen av Krim hade tagit bort landsbeckning på sina uniformer. I Kreml förnekade man till att börja med att de var ryska soldater.
En ledartext på den liberala nyhetssajten Republic.ru har den fyndiga rubriken ”I Ryssland har vi dopning i blodet” och menar att reaktionerna på IOK:s beslut har varit förvånansvärt milda. Dels har man länge kunnat ana att de skulle göra något. Dels, menar ledaren, finns det en acceptans för dopning i Ryssland, eftersom man hittar liknande strategier på många andra ställen i det ryska samhället. När det gäller politiska val, domstolar, examen från universitet, affärer och mycket annat så kringgår man regler för att vinna. Alla vet att korruption finns så gott som överallt i Ryssland, så varför skulle det vara annorlunda inom idrotten?
En mer udda historia är snowboardåkaren Vic Wild som är född i USA. Wild har en rysk fru, också hon framgångsrik snowboardåkare. Till OS i Sotji 2014 skaffade han sig ryskt medborgaskap och började tävla för Ryssland. Det gick bra. Han vann två guldmedaljer för Ryssland och fick sedan ytterligare en medalj av president Putin.
I en intervju med honom på nyhetssajten Meduza är han bestört. Han är stolt över sin insats och säger att han nu förstår att det finns fientliga attityder mot Väst i Ryssland eftersom landet, enligt Wild, behandlas orättvist. Och det gör Ryssland förstås ibland. Men just i det här fallet är det inte uppenbart att det är så. Den som hävdar att så är fallet borde argumentera för sin sak. Inte bara avfärda den utredning som finns.
Nu säger Putin att Ryssland inte kommer att bojkotta OS. Det politiska spelet i Ryssland följer ofta det här mönstret. Först gör några dumaledamöter hypernationalistiska uttalanden och sedan får Putin kliva fram och säga något som i jämförelse verkar både överlagt och genomtänkt.
Enligt den ryska affärstidningen RBK har Ryssland spenderat 210 miljoner kronor på förberedelser inför OS. Att de satsar så mycket beror på att sport under en lång tid varit ett sätt att visa att Ryssland är ett betydelsefullt land. Hur framtiden ser ut vet vi förstås inte, men det är svårt att tro att målet att vara framgångsrik i sport plötsligt skulle överges.
David Isaksson skriver krönikor från Moskva. Han är uppvuxen i Norrköping.