Även en simpel hockeytyckare med ambivalenta drag måste någon gång bestämma sig och strunta i garderingarna.
Så:
Nu tar Linköpings HC SM-guld i vår.
Nej, jag bara skojade.
Men efter imponerande vinsten mot mardrömsmotståndaren Skellefteå vågar jag skriva att LHC spelar i högsta serien även till hösten. Med tre matcher kvar är det sju poäng till Djurgården och ytterligare tre till Timrå som har en match mindre spelad.
Rysaren går vidare, men att kvalspöket ska komma på ovälkommet besök känns rätt osannolikt nu. Chansen till slutspel finns kvar, men först ska kvalhotet avvärjas och nu måste LHC falla ihop, lagen i botten måste gå rent och…ja, jag ser inte riktigt det hända.
Efter magplasket mot Malmö tog jag för givet att LHC skulle komma ut fullpumpat med revanschsug och så blev det. Mycket kan uppenbarligen förändras på bara några dagar och nu var det så mycket mer sammanhållet, så mycket effektivare och så mycket mer attityd. Det var skön puls mot formsvaga guldfavoriten, mycket känslor och bra fart. Klart njutbart att stå på läktaren och se ett lag som strider på det sättet – och som samtidigt gör det med en tydlig kontroll.
Mycket hellre en sådan här 3–0-seger än en match där det flänger fram och tillbaka och slutar 7–4.
Efter alla säsonger i botten måste det snart komma ett lyft. Annars riskerar intresset att sakta men säkert att slockna. Det har varit några sällsynt viktiga matcher på slutet, men publiktillströmningen till Saab arena har inte varit därefter. 5 768 mot Skellefteå. 5 108 mot Malmö. 4 468 mot Timrå.
Det är ingen nyhet att det är väldigt lätt att heja och stötta ett lag i medgång, men betydligt svårare i motgång. Ni har väl också hört talesättet ”älska mig mest när jag förtjänar det minst för då jag behöver det mest”? Det är något som många supportrar överallt behöver ta till sig.
Men det går inte att säga att ”nu måste du börja att gilla LHC”. Den respekten måste förtjänas och då blir det ännu viktigare med trovärdigheten. För att satsningen ska tas på allvar har inte klubben råd med ännu en säsong i botten, även om den här faktiskt har varit ungefär som de flesta av oss hade trott.
Att vara med och slåss om topp sex till åtta och att lämna kvalkampen bakom sig känns som ett rimligt mål inför nästa säsong och med bredden och stommen på plats är det toppen som måste spetsas till.
Det finns ingen annan väg att gå.