Det är svårt att läsa SHL-tabellen utan att bli sjösjuk. Före nedsläpp i Saab arena i går hade Örebro spelat fyra matcher, medan flera andra lag klarat av – sju. Serien haltar värre än Zeb Macahan (och han kan enligt uppgift skylla på en gammal krigsskada) och är mer orytmisk än när jag vara den ende (?) som gick i takt när vi marscherade i lumpen.
Nu står jag i Saab arena, har sett hur LHC gått fullständigt bom mot Örebro (1–4) och funderar på vad SHL kan skylla på.
OS? Självklart. Andra evenemang i arenorna? Det också. Logistik? Säkert. CHL? Visst.
Men ändå.
LHC spelade förra lördagen, spelar fredag och lördag. . . och sen inte förrän på torsdag. Det måste gå att göra bättre. Inte minst med tanke på att det senare i vinter inte görs ett tillräckligt långt uppehåll för OS-hockeyn i Sydkorea.
Flera LHC-spelare kan missa tre–fyra matcher och ni förstår själva vad det kan få för betydelse i jakten på en topplats inför slutspelet. Att det i det läget ska vara så långt mellan matcherna så här i början känns märkligt och inte alls bra. Klubbarna borde ha drivit hårdare att få in fler omgångar längs vägen.
Jag inser att programmakarna har sällsynt mycket att ta hänsyn till och att det är hopplöst uppdrag att få alla nöjda, men det borde faktiskt inte ha varit omöjligt.
På samma sätt är det olyckligt för intresset att inte omgångarna hålls samman på ett bättre sätt. Ännu mer i en tid som nu när publiksiffrorna ändå sjunker.
Det är tydligt att LHC för närvarande har problem med mycket. Inte minst med framförallt den defensiva hållfastheten. Nu var det alldeles för fladdrigt, alldeles för lättsårat och alldeles för många klara lägen som släpptes till.
Igen.
Spelet framåt var inte mycket bättre det. Visst, tillräckligt med möjligheter för fler mål, men med så många chanser med en man mer måste det bli utdelning.
Jonas Gustavsson släppte in två av fem skott på mål i första perioden. Jag tror fortfarande tror att han kommer att bli ett vinnarvapen, men efter många år i Nordamerika har målvakten klara problem med anpassningen. Inte minst med positionsspelet.
Halva LHC-matchen mot Växjö och hela matchen mot HV var riktigt bra, gedigen och konsekvent. Men i övrigt? Nja. Det är mycket kvar, men för tillfället hänger det inte ihop vare sig framåt eller bakåt. LHC hade som väntat mycket av pucken, men gjorde inte tillräckligt mycket av innehavet.
Det duger inte.
Man kan tala om mentala knutar och taskig självförtroende, men det är också upp till Dan Tangnes & Co att hitta en taktisk lösning för att få det att se ut som ett lag igen och inte fem individer.
Just nu behövs klara riktlinjer för vad som ska göras.
Och inte göras.