Man kan tycka vad man om vill om att OS-uttagna spelare kan missa upp till fem SHL-omgångar under viktiga februari. Jag gillar det inte och är rätt säker på att det hade gått att klämma in fler matcher på vägen dit.
Detta sagt:
Har på sistone sett diverse gnäll från några klubbar, men det är bara att lägga ned. Nu. Samtliga lag har vetat om läget ända sedan i somras, har varit med och beslutat om vad som ska gälla och gör därför bäst i att hålla tyst.
Har man en gång sagt ja och kommit överens om att inte göra uppehåll blir det bara löjligt att klaga nu. LHC är en av de klubbar som drabbas allra hårdast, men därifrån har jag inte hört något klagomål trots att fyra tunga namn – Chad Billins, Derek Roy, Mathis och Ken Andre Olimb – försvinner. Bra där. Fortsätt så.
SHL-klubbarna får helt enkelt skylla sig själva. CHL ställer till mer skada än nytta, men med tanke på hur programmet sett ut under hösten borde det ändå ha gått att lösa på ett annat och bättre sätt. Det är så jämnt i tabellen och varje poäng är så viktig att åtminstone jag har svårt att snacka om serielunk längre.
Det skulle förvåna om inte toppjagande lag som LHC, Skellefteå, Frölunda, Färjestad och Brynäs kommer att tappa poäng på grund OS. Det kan kosta mycket. Det kan handla om miljoner. Vilka lag som klarar sig bäst med bästa spelarna borta kan avgöra hela säsongen. Skillnaden mellan att komma sexa och sjua är större än mellan Tommy Körberg och Håkan Hellström. Svårigheterna att ladda om efter ett omtumlande och slitsamt OS, både mentalt och fysiskt, ska inte heller underskattas, men går inte att komma ifrån.
Ytterligare skador finns definitivt inte plats för. LHC ligger fortsatt lågt vad gäller sena nyförvärv, men nu öppnar Fredrik Emvall upp för att värva och är inte plånboken tömd och det finns något vettigt kvar på marknaden borde han definitivt se sig om efter förstärkning.
Både med tanke på OS och kommande slutspel.
Skrev häromdagen om LHC är bäst i SHL i första perioden. Typiskt att det då såg ut som det gjorde i Örebro. Passiv start, tidigt underläge och inget vidare alls. Det blev något bättre och med tanke på 1–3-underläget in i tredje perioden var det en stark vändning trots allt inte kattskit med en poäng. Det såg ut ungefär som det brukar göra i Örebro och det gick som det har gjort tre gånger om i inbördes mötena i höst och vinter.
LHC hade matchen i sin hand efter 3–3, men det var som om man gjorde allt för att förlora efter det med taskiga utvisningar – och för att inte tala om trion Chad Billins, Tony Mårtensson och Niklas Persson åkte fullständigt vilse i förlängningen och Daniel Viksten kunde avgöra i öppet mål.
För sådant försvar finns inget försvar och jag förstår att Dan Tangnes var vansinnig efteråt.
Med facit i hand tror jag inte heller att han är så nöjd med sin egen coachning där och då.