Broberg-Söderhamn vann hemma i sin fortfarande efter fem Är frÀscha hall med 4-1. Det var en jÀmn bandymatch dÀr Broberg var bra och stabilt, men dÀr IFK Motala ocksÄ gjorde ett gott dagsverke. Det var inte alls en dÄlig prestation.
Men man mÄste göra mÄl för att vinna och det gjorde IFK bara sent pÄ en hörna av Albin Bjerkegren, serverad av barndomspolaren Albin Rohlén. Ett enda mÄl producerades och det rÀcker inte för att vinna bandymatcher, och det rÀcker heller inte för att vara med bland de allra bÀsta lagen.
Jag förstĂ„r att IFK grĂ€mde sig efterĂ„t, för mĂ„lchanser fanns det gott om. Spelarna hade sig sjĂ€lva att skylla. Jonas Enander hade ett par stycken chanser som brĂ€ndes, Melker Westman brĂ€nde nĂ„t klart lĂ€ge och framĂ„t saknade mĂ„ltjuven Philip FlorĂ©n sitt vanliga sting. Ăven Albin RohlĂ©n var trubbig. Bollen ville bara inte in, men dĂ„ ska vi sĂ€ga att det ocksĂ„ finns en motstĂ„ndare och dĂ€r mellan stolparna var Brobergs mĂ„lvakt Max Bergström riktigt bra.
Jussi Aaltonen var tillbaka i IFK Motalas mÄl och var tÀt som vanligt, rÀddade mycket, men han hade en jÀmbördig kraft pÄ isen i Max Bergström.
LÀget för IFK efter 1-4 Àr att laget mÄste slÄ VÀsterÄs med fem mÄl pÄ fredag i sista omgÄngen, samtidigt som Vetlanda och Broberg kryssar. Om inte det blir kryss finns en avlÀgsen livlina i att Edsbyn förlorar hemma mot Gripen, men dÄ mÄste IFK vinna sin match och ta in Ätta mÄl pÄ Edsbyn. Ni hör sjÀlva att det Àr ett lÄngskott.
Det blir Ă„ttondelsfinal för femte Ă„ret i rad för IFK, det kan vi rĂ€kna med, och dĂ€r ett ganska ovisst möte i bĂ€st av tre nĂ€sta vecka, mot antingen Hammarby eller Sirius. IFK börjar hemma. Ăppet mot bĂ„da de motstĂ„ndarna och 50/50 för IFK, vilket det varit i de fyra senaste Ă„ttondelarna dĂ€r IFK slagit ut Vetlanda en gĂ„ng och VĂ€nersborg en gĂ„ng, men fallit mot Vetlanda tvĂ„ gĂ„nger. Det brukar bara skilja pĂ„ nĂ„got mĂ„l i mötena.
Det finns dock ljuspunkter i mÄlsumpningselÀndet. IFK:s ledarstab till exempel. DÀr hade huvudtrÀnaren Simon Hansson pÄ tisdagen en förbundskapten (Mattias Sjöholm) bredvid sig och en gammal guldtrÀnare (Magnus Brodén) som materialare. NÀr jag sÄg trion tÀnkte jag pÄ IFK:s mÄlvaktsuppsÀttning ett Är pÄ 1990-talet, nÀr Dennis Gustafsson var med i A-landslaget, men satt pÄ bÀnken i IFK dÀr Poppen Pettersson fortfarande var bÀttre. Vad jag minns gick IFK bra det Äret.