Varsågod, LHC. Det är bara att tejpa upp de här raderna på lämplig plats i omklädningsrummet om ni behöver bli lite extra förbannade inför SM-kvartsfinalen mot Brynäs.
Jag har gärna fel, men ni har ingen chans.
Senast på söndag är säsongen över.
Har LHC någon gång haft ett lag som varit så nederlagstippat i ett slutspel? Jag tror banne mig inte det. Samtidigt så klart ett rätt skönt slagläge. Inte en människa som tror på oss. Perfekt. Nu går vi ut, täpper igen käften på alla tvivlare och inte minst på den där tyckaren som inte har koll.
För blir det avancemang ska jag…nej, det ska jag inte. Däremot ska jag noga överväga att försöka härda ut en hel konsert med Smash into pieces som av någon outgrundlig andelning tog sig till Mellofinal förra helgen.
Man kan kräva att spelare som Jessica Adolfsson, Linnea Johansson, Nara Elia, Madelen Haug Hansen och några till ska göra sitt för att utmana, men man kan inte kräva att det här laget på allvar ska störa ett bättre lag med tydliga guldambitioner. Det går inte att säga att det var tillfälligheter att det skiljde 45 poäng i tabellen. Det går inte att säga annat än att det behöver göras ett omtag på damsidan.
Det känns ännu mer säkert att Luleå slår ut HV, men jag skulle säga att det är 80–20 i favör för tabelltvåan eller nåt sånt. LHC:s lilla chans ligger i att det faktiskt bara är bäst av tre och att hemmaseger skulle sätta Brynäs under obehaglig press, att unga målvakten Ebba Svensson-Träff gör sitt livs matcher och att man är precis så jävliga som det bara går utan att hamna i utvisningsbåset.
Men som sagt.
Visa gärna att jag har fel.