Det måste vara nästan på dagen ett år sedan.
LHC mötte Frölunda i Frölundaborg, blev mosat och Klas Östman, tränaren, kunde inte dölja att han var förbannad.
– Det känns mest som att den här resan hade vi kunnat ge fan i att göra. Så uselt var det.
Nu?
Bättre.
Men inte bra nog.
Det blev klar förlust (1–4) i sommarens tuffaste test, men den här gången kändes det som att det var värt att åka till Göteborg. Inte minst för att få besked om vad som krävs framöver. Frölunda har byggt om – ut med det gamla, in med det nya – men såg som vanligt starkt ut så här års och LHC hade stundtals svårt att matcha intensiteten och stå emot trycket.
Tänkta nyckelspelare som Oscar Fantenberg, Markus Ljungh och Remi Elie saknades och det var åtminstone någon för mycket. Försäsongen handlar om att hitta kemi och Filip Bystedt och Broc Little lär få fortsätta tillsammans. Gärna med Christoffer Ehn som tredje länk, om du frågar mig. Henrik Törnqvist, Arvid Costmar och Vilmos Gallo känns också som en pålitlig fjärdekedja.
I övrigt behöver funderas lite till för att hitta rätt blandning.
Efter några mörka somrar utan många segrar – i fjol blev det inte en enda – har det varit annat nu. Det behöver inte säga ett enda dugg om det som väntar, men med taskig självkänsla efter vårens besvikelse var det vad som behövdes för att gå in i allvaret med en tro på att faktiskt vara något på spåren. Då blir det inte heller lika kännbart med ett tillfälligt bakslag som nu.
Under de senaste åren har taskiga sommarresultat på något sätt satt ton för hela säsonger och när det sedan fortsatt med förluster har det snabbt spridits ännu mer av ovälkommen osäkerhet. Nu blir det en ovanligt viktig start med matcher mot i tur och ordning HV, Oskarshamn, Modo och Leksand.
Kan mycket väl vara fyra lag som måste hållas bakom för att det ska bli slutspel och det får inte ännu en gång bli för mycket jagande i uppförsbacke med taskigt självförtroende som sällskap.
0–5 för LHC-damerna mot Frölunda var inte fullt lika otäckt som det låter. Spelmässigt var LHC väl så bra i två perioder, men en gång för alla handlar det om att göra mål och det är som bekant inte det lättaste när det är välbekanta Stephanie Neatby som ska passeras. Sen har Frölunda sin förstakedja med Andrea Dalen, Michelle Karvinen och Hanna Olsson som kommer att dominera även i SDHL.
Frågan är om LHC har den offensiva spetsen.
Vi får be att återkomma, men säg så här: det är rätt mycket som behöver bli bättre.
Inte minst effektiviteten.