Linköping HC har några starka veckor bakom sig, men sjönk plötsligt för lågt och var inte bra någonstans. Chansen fanns att haka på uppåt och, ännu viktigare, skaffa sig mer marginal till lagen i botten, men i stället blev det tvärtom. LHC blev för bekvämt och kastade självförvållat bort möjligheten med höstens plump och kollektiva bottennapp.
Är det så man hyllar en spelare som betytt så mycket?
Nej, det här var faktiskt under acceptabel nivå. "En riktig jävla plump", sa Klas Östman, tränaren, och just så var det. Ödmjukheten tappades bort någonstans på vägen och det blev en dyrköpt läxa. Var det inte tydliga inslag av en ”äh, det löser sig-attityd” så var det frustration de luxe och på det sättet vinner du inte mot ett enda lag i den här serien.
Visst, Timrå har också gjort det allt bättre efter tuffa starten, men jag kommer inte ifrån känslan att det mer än något annat handlade om att LHC underpresterade och inte gjorde det som behövde göras.
LHC är bättre än Timrå, men Timrå var bättre än LHC. Den här gången.
Sebastian Karlsson hyllades före nedsläpp för lång och trogen LHC-tjänst. Så välförtjänt. Alla idrottsföreningar behöver ett hjärta och en själ och det är svårt att tänka sig en bättre ambassadör när det gäller att utstråla passion för klubben. 35-åringen från Göteborg har blivit så mycket Linköping och som det sen såg ut på isen hade han behövts där nu också.
Elva år som spelare i en och samma klubb är numera en hel evighet och LHC hyllade sin hjälte snyggt inför matchen. Karlsson älskar fansen och fansen älskar Karlsson. Det var bara att titta på det mäktiga tifo som före nedsläpp prydde nästan hela ståplatssektionen för att förstå den ömsesidiga kärleken.
Snåla inte med den typen av hyllningar och uppskattningar. De behövs. Ge plats för fler osvenska uppvaktningar. Nu kom 7 382 åskådare till lördagsföreställningen. Om det inte samtidigt marknadsförts som "Sebbes hyllningsmatch" hade det knappast ens varit i närheten.
Utan nostalgi vore idrotten inget och jag har skrivit det tidigare att klubben kan bli bättre på att skryta och visa stolthet över sin egen historia, även det som hände innan historiska avancemanget till det som då hette elitserien 1999. Det finns mycket med en snart 45-årig resa med medgång och motgång som fängslar och som kan hjälpa till att stärka hockeykulturen i stan.
Sebastian Karlsson är en bra start, men det finns flera som är värda att synas och uppmärksammas.