Per Bergsten: Tack för en fest som behövdes – nu kan guldjakten börja

Finns inte intresset och vill inte tillräckligt många komma och titta blir det dödfött till slut. Därför betydde publiksuccén på Friends arena så mycket. 

33 218 åskådare skickade Sverige till betydligt viktigare uppgifter och till slut togs chansen till en bra prestation med mycket folk på läktarna i EM-genrepet. Några av dem som bänkades nu kan förhoppningsvis vara med i premiären då. Johanna Rytting Kaneryd, som gjort allsvensk succé under våren, kom in och behövde en minut för att göra mer än vad Sofia Jakobsson gjorde på 65.

Sedan dröjde det inte länge förrän Lina Hurtig, på Jonna Anderssons så precisa inlägg, nickade in 2–1 och det som länge såg rätt taffligt ut var med en 4–4–2-liknande uppställning plötsligt betydligt mer angenämt. Hurtig hade bud på mer och borde bli svår att flytta på till mötet med Nederländerna i Sheffield. 

Det kan i sin tur gå ut över en annan före detta LFC-are, Kosovare Asllani, som haft en tuff och skadefylld vår och mest såg frustrerad ut. Fridolina Rolfö blixtrade till och ju mer hon kommer med i spelet, desto bättre. Nu kom målen (Stina Blackstenius gjorde det sista) när båda tänkta stjärnorna bytts ut.

Peter Gerhardsson, förbundskaptenen, fick trots allt en del att fundera över och som så ofta blev exempelvis Caroline Segers betydelse som bolltrygg motor och tempobestämmare (kan man säga så?) allra tydligast när hon inte är med. Amanda Ilestedt spelade länge mer till blått än till gult och inte heller mittbackskollegan Magdalena Eriksson ingav någon trygghet utan hamnade på mellanhand.

Det vore nog att rekommendera att inte stå så högt med backlinjen mot kvicka anfallare.

Men mer än något annat handlade det här om partyt. Charmen. Intresset. Vädret. Mycket folk på gångvägen till arenan. Gula tröjor. Gult på nästan varenda plats där inne. Efter allt det otäcka som händer med pågående krig i Ukraina, midsommarattack i Oslo, hjärnsläpp med kraftigt reducerande av kvinnors aborträtt i USA och alldeles för mycket annat var det en befriande kontrast med efterlängtade folkfesten.

Damfotbollen är van att bli ifrågasatt och i vissa fall trampad på, men nu kommer det att bli en sommar i rampljuset som både den och spelarna är värda. Nästa utmaning: att öka engagemanget till vardags och behålla det stora intresset även efter avslutat EM-slutspel i England. Att publiken även dyker upp i allsvenskan och att fler klubbar än två kommer upp i fyrsiffrigt snitt. 

Låt oss börja där.