För första gången på för länge sen kan Linköping HC få spela slutspel i vår och det kändes nästan som om det inleddes redan på annandagen. En jäkla hausse, bra tryck på is och läktare, skyhöga förväntningar och mycket på spel. Det är bara för LHC-spelarna att vänja sig.
Det är så här det kommer att se ut då också och just därför var den här matchen så viktig.
Rivalmötet mot HV var ett bra test och att döma av hur snacket gick innan var det nog en och annan som trodde att det, med tanke på gästernas svaga säsong, skulle gå lätt. Så blev det förstås inte. Det var två lag som till varje pris bestämt sig för att skydda sina egna mål och målvakter.
Gott om utrymme var det ovanligt ont om och det är inte så många gånger på en säsong där det i serielunken känns så hett och laddat.
Det är svårt, nej omöjligt, att inte gilla hockey när det är så här.
Det är bara att tacka för festen.
4–1 låter som en klar seger, men till stora delar var det jämnt och innan Christoffer Ehn – bäst på isen tillsammans med målvakten och HV-spöket Marcus Högberg – stänkte in andra målet var känslan att det kunde ha slutat hur som helst. Men på något sätt var det en match som symboliserade hela säsongen så här långt.
LHC slåss i toppen – och cementerade ytterligare HV:s plats i botten.
"Bästa bortamatchen i höst. Vi gjorde allt utom mål", sa Johan Lindbom, tränaren, och det sa rätt mycket även det. "HV åker ur i år", sjöng å sin sida LHC-klacken och det tror jag ju inte kommer att hända, men ändå. Samtidigt var det länge sen som förutsättningarna för en kul hockeyvår i Linköping var så här goda.
Nu gäller att fortsatt ta chansen.
Tittar du på papperet, lägger till hur det sett ut under hösten, håller tummarna för en vinter och vår utan skador eller andra tunga avbräck ska det till ett magplask och misslyckande deluxe för att sjunka så djupt att det inte blir slutspel.
Jag kan ärligt talat inte se det hända.
Klarar inte LHC det som behövs har man inte där att göra.
Trycket och ljudvolymen när hemmaspelarna äntrade isen var definitivt måste ha varit det bästa vi upplevt den här säsongen. Efter den starka hösten har intresset för hockeyn växt till närmast oanade höjder i stan.
Så stort är suget efter slutspel.
Så mycket skulle det betyda om LHC till slut tog sig dit.
Annandag jul var en gång bandyns välsignade högtid, men ishockeyn har klampat in där och tagit över. Man kan kanske tycka att lilla bandyn kunde få vara i fred för stora hockeyn just den här dagen på året, men pengar pratar och det vore så klart tjänstefel att inte utnyttja sådana här garanterade publikmässiga succéer.
Saab arena är ofta för stor för LHC:s bästa, men den här gången hade gått utmärkt att fylla dubbla arenor.
Så stort är intresset.
Så mycket betyder det att för första gången på länge ha fått fira jul på övre halvan av tabellen.
Självklart ska det spelas inför fullsatta läktare på annandagen, men jag gillar inte att JVM-lirarna – när det ofta snackas om betydelsen av att få fram unga, svenska spelare – missar så många matcher som nu. Ingen kan säga annat än att junior-VM är en viktigare turnering än Channel one cup. Ändå görs åtminstone en och en halv veckas uppehåll för en betydelselös turnering i det som kallas för Euro hockey tour och som sedan länge spelat ut sin roll – men inte för JVM.
Jag vet inte riktigt hur det ska lösas, men det känns inte riktigt bra i magen.