Videon är inte längre tillgänglig
Trist måhända för LHC, men för damhockeyns framtid var resultatet en fullträff. Vi får en tredje och helt avgörande SM-final i morgon och jag lovar, det kommer att koka i Coop Norrbotten Arena när kampen om guldet ska avgöras.
En tredje final betyder mer uppmärksamhet och damhockeyn behöver varenda stavelse och tv-sekund för att slå sig fram och stärka sin position.
Förbundet har fram till nu skött Riksserien med en ljum höfttackling, men i veckan kom beskedet att klubbarna själva äntligen förstått värdet av att skapa en egen intresseorganisation. Det bådar gott, för det finns oerhört mycket att göra. Ta Riksseriens egen hemsida som exempel. Surfade in där i går förmiddag för att läsa senaste nytt inför finalerna, men hittade bara texter om ... kvartsfinalerna. Hallå, de spelades ju för flera veckor sedan.
Och inte var det mycket bättre på förbundets egen hemsida. Där hittade jag bara en notis om att lördagens final sändes i SVT. Gäsp. Med en egen intresseorganisation finns det större möjligheter att lansera produkten, för där finns det förhoppningsvis,och troligen, krafter som verkligen bryr sig om damhockeyn och utvecklingen av densamma.
Läs också: LHC riktade kritik mot domarna
Att göra sig intressant för omvärlden och sponsorerna måste förstås vara prioriterat i det arbetet.
LHC har länge varit en föregångare i sin satsning på damhockeyn, men om LHC har regerat har nu andra elitklubbar reagerat och insett värdet av en liknande satsning. Luleå är en av dem och har redan fått välförtjänt betalning för det arbetet.
Det kan bli ett SM-guld för Luleå redan i morgon. Ja, det är nog till och med logiskt att tro det.
För efter lördagens seger har pendeln svängt över till Luleås fördel och det finns en del tunga faktorer som talar för att inte LHC orkar att resa sig efter den sumpade matchbollen.
Att LHC-stjärnan Jennifer Wakefield tvingades hem av ett hjärtlöst kanadensiskt förbund är förstås den tyngsta, men nu är det som det är och LHC kan förstås rubba Luleå även med tillgängligt material. Men – då MÅSTE man uppträda med mer energi och vilja än vad laget gjorde i dagens match (Haug Hansens kedja undantagen). Stundtals såg det faktiskt ut som att LHC sparade sig för en tredje och avgörande fajt, och det är sannerligen inget gott betyg.
Något som ändå talar för LHC? Målvakten Florence Schelling är klassen bättre än kollegan Maria Omberg i Luleå-målet. En inte helt oviktig detalj, och därför kan det också bli ett nytt guldfirande för LHC i morgon.
Hur som helst blir det en final att se fram emot. Och jag blir inte förvånad om publikrekordet för svensk damhockey (klubblag) slås, för Luleås matcharrangemang är av guldklass. Återstår att se om LHC kan ladda om och ta hand om det sportsliga guldet.