Inför den här säsongen gjorde jag en LHC-dokumentär där jag följde och intervjuade flera LHC-profiler. Budskapet var ganska tydligt från samtliga håll: Linköping HC bygger om. Inte någonstans var det snack om något SM-guld eller att gå långt i ett slutspel. I nästan alla intervjuer från andra SHL-lag, förrutom bottenlagen, är det drömmar om SM-guldet som har förmedlats ut. Men inte från LHC.
Någonstans har man målsättningarna som förmedlats ut i sin ryggsäck när man skriver. Inte kan man väl sitta och kräva guld och gröna skogar när inte ens föreningen trott på det?
Därför tittar jag nu på tabellen och ser ett lag som varken har chans för att få spela slutspel eller riskera att åka ur och känner mig inte direkt förvånad. Visst såg det värre ut än vad jag hade förväntat mig i inledningen av säsongen, men samtidigt är det mycket som också blivit bättre. Det finns mycket i spelet som kan utvecklas och byggas vidare på till nästa säsong och någonstans har LHC hittat mer och mer rätt ju längre tiden gått. Men de har inte heller nått ända fram än.
När så många viktiga positioner i en förening bytts ut på samma gång är det inte konstigt att saker och ting tar tid. En struktur är på väg att förändras i klubben och jag tror att det till en början blev en för stor kulturkrock mellan spelare som varit vana vid den kontra en ny tränare i Bert Robertsson som ville förändra allt på direkten. Allting har inte gjorts fel i den här klubben innan och allting kanske inte ska förändras helt. På vissa fronter är det kanske bara småjusteringar som behöver göras för att föreningen ska ta steg i rätt riktning. Där tror jag att parterna har fått mötas på mitten – och resulterat i det som visats upp i slutet.
Och ja, klubben är på rätt väg. De ska fortsätta jobba systematiskt i samma spår. I uppsnacket vi hade med Magnus Hävelid i onsdags nämnde han att det finns en ljus framtid om man kollar på juniorsidan. Visst är det underifrån det ska byggas med billig arbetskraft där övriga pengar ska läggas på spetsen som saknats. Samtidigt får man inte glömma bort att den kampen och lagmoralen som synts mot slutet förmodligen hade räckt längre om det hade sett likadant ut hela säsongen.
Sist men inte minst: det är inte mot Örebro drömmarna om slutspel släcktes. Att förlora tre av tre spelade matcher mot Oskarshamn är mer än underkänt.