Till nästa säsong bantas Champions hockey league från 48 till 32 klubbar – där inga längre är garanterade en plats. Det kan möjligen göra att intresset ökar, men jag sitter och ser hur LHC till slut avgör mot franska alplaget Gap och den tveksamhet som väcktes på allvar i fjol har inte direkt blivit mindre med mer betänketid.
Snarare tvärtom.
De ryska klubbarna saknas, pengarna är inte tillräckligt stora och CHL kommer inte att säga vilket lag som är bäst i Europa. Det är tuffa förutsättningar när ambitiösa klubbledare försöker vinna gehör för turneringen. Att den gör europeiska hockeyvärlden större räcker inte.
Jag har själv gillat tanken och till vissa delar trott på den, men om inte publiken kommer i tillräcklig omfattning blir det till slut dödfött. Åtminstone i Sverige. Intresset är betydligt större på andra håll, men här finns en tydlig skepticism till matcher mot europeiskt motstånd. Blågula hockeyåskådare går inte igång på matcher mot Gap, Trinec och Mlada Boleslav.
Därmed inte sagt att, som för LHC:s del, matcherna mot Gap och Jyp inte betyder något. Det är alldeles utmärkt att få spela tävlingsmatcher redan under sommaren, det kan ge en bra skjuts in i det allvar som kallas för SHL och börjar om en knapp månad.
Som en sådan turnering fungerar CHL jättebra. Men jag antar att det inte riktigt var meningen.
Insatsen mot Gap? Jodå. En hel del som lovade mer. Men effektiviteten måste bli mycket bättre.