Videon är inte längre tillgänglig
Vad var det egentligen som hände?
Hur i hela världen fick Libk fart på spelet och lyckades vinna den här matchen?
Jag kan inte förklara det.
När Dalen gjorde 2–4 var jag fullständigt övertygad om att det var kört.
Jag hade påbörjat en krönika där jag fastslog att Dalen var det lag som kommer stå i Tele 2 Arena nästa helg.
Undrar om någon av Libk:s spelare läste över axeln, använde det som tändvätska inför tredje perioden och fick fart på sina medspelare.
Givetvis inte.
Men vad som hände kan jag inte förklara.
Inte mer än att det här är idrott. Det här är innebandy.
Ett lag kan vara totalt uträknat och sakna vilja och engagemang, för att nästa sekund se helt annorlunda ut.
Precis så var det med Libk inför knappt 1 500 åskådare i sporthallen.
Publiken var precis som laget den första halvan av matchen.
Slött, oengagerat och inte alls på hugget.
Men vändningen kom när man minst anade det och på ett sätt ska man tacka domarna för det.
För jag vill mena att när Johan Astbrant fick värsta utbrottet när Dalen gjorde 2–4 på en tveksam straff, efter att Libk först fått en tveksam utvisning emot sig, så tände det inte bara honom själv utan hela laget.
Och publiken.
Den sista perioden blev något i hästväg. Från att ha haft nästan total måltorka gjorde Libk fem (!) mål på nio minuter och tog kommandot i matchen inför en oerhört entusiastisk publik.
När Anton Karlsson gjorde sitt andra mål för dagen till 7–5 kändes matchen vunnen, men alla vet att det kan gå fort i innebandy och vips var det 7–7, det sista målet inslaget med bara fyra sekunder kvar, följt av vilda protester från hemmaspelare och publik.
Ni hör själva hur galen match det här var.
Och det var ju inte slut där.
Förlängningen blev en enda lång visselkonsert när Dalen visat upp ett sällsynt destruktivt sätt att spela och var väldigt tydliga med att de inte vill blotta sig, utan istället ta matchen till straffar.
Väl där är det givetvis ett lotteri, men Johan Astbrant plockade fram ett äss ur rockärmen när han lät Jesper Alm, som inte spelat en enda sekund vare sig i kvarts- eller semifinalserien, gå fram och "zorra" in den första straffen.
Det satte tonen för straffläggningen och fick Dalen i gungning.
Nu är den här matchserien helt öppen. 2–2 är givetvis en helt annan sak att åka upp med till Umeå än 1–3.
Jag sa efter första matchen att Libk kommer stå på Tele 2 Arena nästa lördag.
Jag tänker inte ändra mig.