Vi kan alla vara överens om att Linköpings HC gjort en säsong som inte levt upp till förväntningarna. Sina egna – och supportrarnas. Jag hade definitivt också trott på och önskat mig mer. Nu blev det seger mot ett skadeskjutet Skellefteå och efter några svaga insatser på slutet var det en framgång som inte ska underskattas. Inte minst som den kom tack vare hårt jobb och en fungerande defensiv.
Den behövdes.
Det behövdes.
Samtidigt har jag efter förra matchen mot Malmö hört rätt många som påstått att nu är det minsann kris.
Vadå kris?
Med inte långt upp till andraplatsen, med 20 matcher kvar att spela och med inte mer än fyra poäng till skrällaget Djurgården som samstämmigt hyllats av allt och alla. Jag minns säsongen för några år sedan där kvalserien var otäckt nära och där allting räddades av ett skott på Pär Arlbrandts skridsko uppe i Örnsköldsvik.
Då var det kris.
Inte nu.
Vad är egentligen det värsta som kan hända nu? Med tanke på avståndet till lag elva är det att LHC kan tvingas till en omväg till slutspel via en oviss och kraftödande åttondelsfinal. Det är inte alls bra, det är inte alls godkänt – men det är inget som likt den gången faktiskt hotar föreningens existens.
Om LHC haft problem med sin egen självbild – nej, ni är inte bättre än så här, inte förrän ni verkligen visar det i match efter match kväll efter kväll – så är det ett tillstånd som även gäller fansen.
I årets upplaga av SHL-hockeyn är det ett lag som varit mycket bättre än alla andra. I övrigt jämnt så in i den. Vad är det då som säger att LHC ska vara så mycket vassare än Frölunda, HV, Malmö och Skellefteå? Truppen? De ekonomiska förutsättningarna? Jag vet inte om Linköpingspubliken är ovanligt bortskämd och ovanligt gnällig, men jag är rätt säker på att det klagas mer här än i Jönköping.
Detta sagt:
Det har så klart funnits anledning till klagomål under hösten. Målet är SM-guld, då ska kraven vara höga och det duger inte när det som trots allt ser bra ut på papperet inte ser lika bra ut på isen. Efter två raka kvartsfinaler måste det bli bättre.
Men ibland är det inte fel med lite perspektiv.
Ska LHC höja sin lägstanivå, och det måste göras, krävs att Jonas Gustavsson också gör det. Och för att målvakten ska göra det behöver försvaret se ut som i Skellefteå och inte som i Malmö. Annars går det inte.
Först bakåt.
Sedan framåt.
Det är så det måste vara.
Det borde alla ha insett för länge sen.