Om man inte visste bättre hade det varit omöjligt att tro det. Men detta LHC-lag är alltså det samma som under mer eller mindre en hel säsong slirat omkring och haft svårt att hitta någon som helst kontinuitet och stabilitet.
Tänk att åtta bokstäver, sammanflätade till ett ord, kan göra sådan skillnad.
Slutspel.
Efter 52 omgångar var det underbart med skön puls, mycket känslor och bra fart. Klart njutbart att stå på läktaren och se två lag som stred för livet. Det får gärna bli fler matcher på det här sättet. Var det här en aptitretare inför vad som komma skall så har vi några sköna slutspelsveckor framför oss.
Synd att det bara är åttondelsfinal.
Synd att det bara är bäst av tre matcher.
Den här serien hade jag gärna sett mycket mer av.
LHC-starten i Jönköping var rent av ruskigt bra och ett spel som vi inte sett på. . . ja, säg det. Fysiskt, intensivt och samlat. Dessutom effektivt med tidiga mål av både Jakob Lilja och Andrew Gordon. Emil Sylvegård – som började retas redan på uppvärmningen genom att råka (nåja) spruta snö på Robin Figren – visade vägen med några tunga tacklingar i sitt första byte.
Pang.
Pang.
Två mål efter en virvlande start utöver det vanliga och det hade inte gått många minuter.
Så kan man också välkomna mästarlaget till ett nytt slutspel.
Många var bra och kedjan med Derek Roy som center mellan Gordon och Lilja allra bäst. Har varit inne på det många gånger tidigare, ska det finnas en chans för LHC att komma någonstans under den här våren måste de bästa vara just det.
Och var det något jag gillade så var det lugnet och attityden.
Både det och spelet var bättre än mycket länge.
Jag ska dock akta mig för att vara lika kategorisk som den gången när jag efter första kvartsfinalen mot HV för några år sedan, när LHC förlorat stort och fått Carl Söderberg avstängd, skrev att det inte fanns någon som helst utväg.
Ni minns säkert hur det slutade.
Så mitt i all upphetsning efter 3–1-vinsten ska inte dras för tunga växlar. Det var en stark inledning, men det var inte mer än så. Det är fördel LHC, absolut, men det här är långt ifrån över. Mentalt är det blyväst på för HV som måste vinna både på onsdag och fredag. Annars är säsongen över, depp i stället för pepp och adjö för mästarlaget innan det roliga ens har börjat.
Å andra sidan, om man nu för ett ögonblick ska leka Mr Bister:
Borta i Kinnarps arena har LHC vunnit varenda gång i vinter.
Hemma i Saab arena har inte LHC vunnit sedan i slutet av januari.
Det börjar onekligen bli dags att bryta den trista trenden.