Det spelar ingen roll hur mycket ni tjatar om att stora motorsågen ska fram och att det är läge för alla med LHC-sympatier att ta något lugnande för att mildra sin oro. Ta i stället ett djupt andetag och kolla på almanackan.
Det är fortfarande i mitten av augusti och det går inte att dra några långtgående slutsatser redan nu.
Men säg så här:
Det stora frågetecken för det här LHC-bygget som alla självutnämnda experter (inklusive undertecknad) satt upp under våren och sommaren har inte direkt blivit mindre efter de inledande insatserna mot Djurgården och Örebro.
Finns här verkligen tillräckligt många som kan göra skillnad? Vem mer än Broc Little ska göra det?
Vi såg det direkt mot Djurgården i Mjölby häromdagen. I ett lag som nästan svämmar över av genuina hockeyarbetare sticker amerikanen ut mer än någonsin. Han blir inte viktig. Han blir viktigare än så och det får inte hända att han går sönder. Det syntes om inte annat när han vilades nu senast.
Jag har hela tiden sagt att att Niklas Persson, general managern, behöver hitta någon spets än så för att det här ska sluta lyckligt och det hade jag stått fast vid även om det blivit dubbla vinster i veckan. Annars är risken uppenbar att det blir för grått och uddlöst.
Ishockey är lagspel och om det tidigare varit för lite av ”tillsammans är vi starka” blir det säkert mer av det nu med Bert Robertsson i båset. Med hårt jobb kommer du långt, men många andra lag i SHL kommer också att jobba som bara den. Då kommer ofta skickligheten att avgöra.
Nu ska träningsmatcher utan poäng på spel som sagt tas med litervis av salt och ännu mer så här års när ett nytt sätt att spela ska sättas och när lagen ligger olika till när det gäller träning och förberedelser. Det såg segt ut mot Örebro, absolut var det så, och enligt något mejl som dök upp under matchen är det redan klart att det här är två lag som kommer att hamna botten fyra. Så kan det kanske bli, men måste säga att det känns väl tidigt att slå fast det i mitten av augusti.
Från och med nästa vecka ska det om jag fattat rätt tränas mer på offensiva detaljer och inte minst trimmas på numerära överlägen och liknande. Då blir det också en tydligare rollfördelning och mer aktivt coachande under matcherna. Det gör att insatserna kommer att säga lite mer.
Broc Little, Jaakko Rissanen och Joe Whitney känns som en potentiell förstakedja och värd att testa vidare. Sedan gäller att hitta rätt i övrigt. Andrew Gordon hade jag definitivt flyttat upp för en gnuggarroll i någon av de linor som faktiskt är tänkta att producera.