Kollar du i tabellen ser du att LHC-vinsten i Gävle gav tre poäng.
Vad den gav?
Betydligt mer än så.
Det var varit en inledande vandring i mörker, men efter 2–1 mot Brynäs blir det, som kloke tränaren Dan Tangnes uttryckte det efteråt, "inte så många hjärnspöken att brottas med i bussen på vägen hem."
Det var inte lysande, absolut inte, och i andra perioden var det målvakten Jacob Johansson (toppmatch!) som höll LHC kvar i matchen. Men LHC vann också för att man kämpade bäst – och för att man den här gången hittade ett sätt att vinna.
Det var en och annan som snackade om kris efter förlusten senast. Jag tyckte att det kändes för tidigt då och första trepoängaren ger nu åtminstone tillfällig lugn och ro. Däremot är det fortfarande mycket som måste bli bättre.
Man ska inte glömma det.
Vad som var bra?
Åtminstone stundtals snababre och rakare spel. Mer desperation. Tydliga bevis på vad som krävs. Att åka från Gävle med tre poäng nedpackade i bagaget är starkt jobbat.
LHC lyckades den här gången försvara en ledning (även om det bara var ett stolpskott från kvittering). I låt oss säga halva matchen fanns intensiteten och skridskoåkningen där. 14 insläppta mål på fyra matcher var för mycket – och nu var det betydligt längre mellan bjudningarna.
Överhuvudtaget har det i de senaste matcherna sett något skarpare ut i egen zon. De oprövade defensiva krafterna har tagit kliv framåt och jag gillade hur bland andra Anton Karlsson, Eddie Larsson och Petter Hansson tog för sig mot Brynäs.
Det måste de fortsätta att göra.
Jämför du backsidan med i fjol har landslagsmeriterade duon Jonas Junland och Daniel Rahimi försvunnit till toppklubbar i Schweiz. Chad Billins försöker att slå sig in i Vancouver i NHL. Gustav Forsling gör succé på Chicagos träningsläger. Carl Dahlström ska ta omvägen via AHL till NHL.
Niclas Lundgren och Eddie Larsson kommer från ett helt annat och betydligt mer stillastående, taktiskt spel i Växjö. Kristian Näkyvä kommer från en trasig säsong i Nordamerika. Emil Kristensen platsade inte i Rögle och lånades ut till allsvenska Oskarshamn. Petter Hansson tog inte en ordinarie tröja i LHC och var även han i Oskarshamn.
Tänker du på det är det på sitt sätt inte så konstigt att det så här långt gått sämre än väntat. Försäsongen gav inga tydliga besked, vare sig positiva eller negativa, men mycket möjligt att motståndet var väl enkelt och bidrog till en missvisande självbild. Att vi-är-nog-inte-så-långt-framme-som-vi-hade-trott.
Det är en fortsatt lång väg att vandra, men med den där jobbiga nollan borta känns det i alla fall inte som en lika krävande uppförsbacke.