Vilken fest vi bjöds på i sporthallen

Var har det här spelet varit, Libk? Jösses vilken match!

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2015-12-01 22:13
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den andra perioden är det absolut bästa jag sett på väldigt, väldigt länge.

Kanske är det ända sen slutspelsmatcherna mot Helsingborg förra säsongen, när publiken drogs med i varje moment, i varje närkamp och i varje målchans.

Precis likadant var det nu.

Det stod 0–2 efter första perioden och det var lätt att tro att Libk, med en svag match senast mot AIK och en trasslig träningsvecka bakom sig, skulle klappa ihop och släppa in ett par mål till.

Istället blev det precis tvärtom.

Det var heta känslor, det var snygga mål, det var konstiga utvisningar, det var domare som ramlade över sargen så att publiken tjöt av förtjusning och det var en vändning från 0–2 till 5–3 som tränaren Johan Astbrant lär spara och använda som instruktionsfilm på hur man spelar innebandy.

Vem tusan hade sett det komma?

Jag vet att jag hade tippat seger med 5–3 i vår faktaruta inför matchen. Men jag tror faktiskt att jag glömde ändra sen matchen mot AIK.

För jag, som den pessimistiska tvivlare man är, hade inte sett att Libk med de senaste veckornas bekymmer skulle kunna slå ett formtoppat Storvreta med idel landslagsspelare i sin förstafemma.

Men laget tog sig samman på ett imponerande sätt och knäppte mig och alla andra tvivlare på näsan så att det säkerligen blev ett blåmärke.

Att lyfta fram enskilda spelare i en sån här match är egentligen orättvist, för det var laget med stort L som vann matchen.

Men jag kan ändå inte undgå det. Och då blir det främst två.

Först och främst backen Tobias Gustavsson. Han har inte glänst i inledningen av säsongen men den här matchen var han fullständigt lysande. Han var stark i defensiven, han var lysande i passningsspelet och ständigt ett hot genom sina snabba löpningar framåt.

Om jag hade varit förbundskaptenen Jan-Erik Vaara hade jag i mitt anteckningsblock skrivit "klar för VM 2016" redan nu.

För inget, absolut inget, kan hålla honom utanför ett landslag framöver.

Dessutom vill jag hylla Martin "Marre" Karlsson. I förra matchen bänkades han i inledningen av sista perioden efter en svag match.

En petning han definitivt tog på rätt sätt. Med två mål och en assist visade han vägen mot vändningen.

Dessvärre är nu Simon Kleins sejour i laget över. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen.

Han kommer saknas mer än många tror.