Kollar du i tabellen ser du att den efterlängtade ÅFF-vinsten mot Varberg gav tre poäng.
Vad den gav?
Ja, i alla fall betydligt mer än så.
Det var varit en inledande vandring i oväntat mörker, men efter 2–1 på Kopparvallen behöver inte spelare och ledare brottas med så många otäcka hjärnspöken under några sällsynt lediga dagar. Första trepoängaren på hemmagräs ger åtminstone tillfällig lugn och ro.
Däremot är det fortfarande mycket som måste bli bättre.
Man ska inte glömma det.
Jag vet att många med ÅFF-sympatier håller Roar Hansen som ansvarig för den oväntat svaga starten och som manager står han förstås där med huvudansvaret för hur det sett och ser ut.
Inget konstigt i det.
Men att det mer än annat ska finnas taktiska och tränarmässiga förklaringar till motgångarna. . . nej, jag köper inte det. Att det med tanke på läget spelas med en mer defensiv balans är inte ett dugg märkligt. Det hade José Mourinho (eller framförallt han) också gjort.
Däremot är det Hansen som svarat för värvningarna och så här långt inte lyckats fylla luckorna efter kreativa krafter som lämnat. Med Fredrik Holster på frånvarolistan är det Simon Helg som kan bryta mönstret och göra saker på egen hand. Som det är nu blir det för ofta för lättläst. Nu kom Simon Marklund in som frisk fläkt på högerkanten, spelade fram till ett mål och gjorde själv det andra.
Det var på sitt sätt ett byte som avgjorde matchen – trots att Marijan Cosic, som var den som gick ut, dessförinnan också var bra.
Bäst i övrigt: när ovannämnde Hansens röst ekade över Kopparvallen i första halvlek:
"Samla laget, nu är ni spridda över hela kommunen!"