En match som man skulle vara ett lysande exempel på om man ville söka på ordet "serielunk".
Och det är just den här typen av matcher, Dalen hemma i omgång 13, som kräver lite nya grepp för att man ska lyckas fylla läktarna med fler än de som är så genuint intresserade att de kommer varje gång Libk spelar.
Kanske två för en, kanske halva priset. Vad vet jag.
Det jag vet är att alla, både spelare, ledare och publik, trivs bättre i en hall som sjuder av liv än en som ekar tomt på två tredjedelar av stolarna.
Visst, den här eftermiddagen hade man möjligen konkurrens från gratismatchen i Saab arena, när LHC dam satte publikrekord mot HV 71. Möjligt att de som var sugna på en idrottsupplevelse den här söndagen valde att lägga noll kronor i entré i bilhallen istället.
Men Linköping är tillräckligt stort för att Libk ska kunna locka publik ändå.
Grejen är bara att klubben måste anstränga sig lite mer vissa dagar.
Och söndagen var en sån.
Spelet då?
Ja, ungefär som stämningen på läktarna. Avslaget, krampaktigt, sömningt.
Och kanske inte så mycket annat att vänta efter ansträngningen senast mot Falun, en seger som kostade på i både ben och skallar.
Dalen joggade hem en seger mot svaga Jönköping senast och kom in till den här matchen med ett helt annat bagage.
Två poäng för Libk kan ses på två sätt. Svagt när man nyss slagit Falun eller starkt att ladda om och "vinna", för det finns inga lätta matcher i den här serien.
Jag väljer det senare.