Friska februarivindar blåste över Göteborg och Valhalla IP när det under söndagen var dags för LFC att göra sin första tävlingsmatch för säsongen. Vindar som kan liknas lite kring den blåst som var kring LFC under den senare delen av fjolårets allsvenska säsong.
Minns ni? Spelet gick knackigt, kapten Fischer drogs med skadebekymmer och kanske framförallt, det var en synnerligen tunn LFC-trupp som skulle bemästra en allsvensk höst. En så pass tunn LFC-trupp att Unogård ofta inte hade några spelare på bänken att laborera med. Oftast var kvaliteten på reserverna alldeles för låg, Unogård hade helt enkelt inte hade något annat val än att lira samma elva, nittio minuter efter nittio minuter.
En del i den förklaringen var avsaknaden av ett F19-lag, ett F19-lag som hade kunnat bistå med hungriga juniorspelare när de mer seniora LFC-spelarna var i behov av vila. Visserligen fanns ett samarbete med IFK Norrköping men vägarna till LFC var inte direkt spikraka för de främsta IFK-talangerna.
Nu väljer äntligen LFC att till sist få ordning på detta och starta det där så efterlängtade F19-laget. Detta samtidigt som klubben skapar en mer professionell struktur med en nytillsatt klubbdirektör, med Olof Unogård i mer av en sportchefsroll och med William Strömberg i en mer aktiv tränarroll. Jag tycker detta är helt rätt. Ombyggnation är lite av ett ledord i flera av Linköpings elitidrottslag nuförtiden och precis som LHC:s herrlag har vågat stå pall när det har blåst tror jag tålamod och långsiktighet är nyckeln för LFC nu.
Långsiktigheten måste sättas främst i LFC. Om klubben vågar hålla sig till det man bestämt sig för tror jag det kan gå bra. Östgötsk damfotboll bör ha goda förutsättningar för att producera fotbollstalanger och nog ska regionens allsvenska topplag kunna dra nytta av det. Att det i regionen finns en typ av nivåtrappa med flera juniorlag, ett Kenty Dam i division 2, IFK Norrköping som satsar mot elitettan och sedan LFC i allsvenskan tycker jag visar på just detta. För regionens nästa Stina Blackstenius bör LFC verkligen se till att klubben är det självklara målet att satsa mot.
Men som sagt, tålamod är nyckelordet för denna LFC-säsong, att bygga upp en fungerande väg för regionens talanger tar tid. När det, likt söndagens cupförlust, blåser kring LFC under kommande säsong är det viktigt att klubben fortsätter se långsiktigt. Målet i år kanske inte ska vara en titel, men målet bör absolut vara att bygga mot, att inom en säsong eller två, åter ta klivet högst upp på tronen.