Efter bara en och en halv period var stackars AIK fullständigt sönderkört och fick resten av matchen se LHC leka iväg till 5-1-seger.
De som lekte mest var givetvis Särkijärvikedjan nummer ett, med de tre monstergnuggarna Martin Laumann Ylven, Sebastian Karlsson och Jari Tolsa.
Tro inte att en gnuggare är något negativt.
En gnuggare är lika viktig för ett lag som en lirare. Min definition av en gnuggare är en spelare som kör och kör och kör. Hela tiden.
Och när han kört sig helt slut, då kör han ännu mer. Ända in i kaklet.
Hans Särkijärvi har gjort sig känd för att nå framgång med den sortens energihockey.
Där lirarna finns, som särklassige Magnus Johansson i går, men där arbetsinsatsen är det primära.
Det var det vi såg från start i premiären på Hovet. Efter att Black Army med "Å vi är AIK" på ett fantastiskt sätt sjungit igång elitseriesäsongen satte LHC högsta fart från början.
Så fortsatte det alltså hela vägen. Det var ingen slump att det var Tolsa och Laumann Ylven som avslutade målskyttet i sista perioden. Det ligger liksom i gnuggarens natur att näta på slutet när övriga på isen, med- och motspelare, är sega.
Ska vi hissa LHC till skyarna nu då?
Precis som AIK-klacken sjunga "SM-guld, SM-guld, SM-guld"?
Nej, AIK var en het nykomling i premiären, visst, men någon vidare värdemätare är inte laget. Med kondition snäppet bättre än min och en målvakt (Christopher Heino-Lindberg) som slänger varenda retur rakt ut känns laget, som jag skrivit förut, som den sämsta nykomlingen sedan LHC 1999/2000.
Ändå förtjänar LHC stor respekt för premiärinsatsen. De sämre lagen är alltid som bäst i början av säsongen och när LHC i fjol åkte till Södertälje i första matchen, och även då mötte ett lag som förväntades hamna i kvalserien, och sedan också gjorde det, blev det stryk med 1-2.
Så 5-1 på Hovet var inget annat än en drömstart för LHC.
Patrik Zackrisson, Mikael Håkanson och Andreas Jämtin fick ut för lite tillsammans. De saknar kemi, tittar på varandra för mycket, agerar för lite på känsla.
Beror självklarft delvis på att de inte spelat så mycket tillsammans, men jag vill ändå se en förändring.
Flytta Jämtin och sätt in Matt Murley. Jämtin skulle kunna riva igång kedjan med Erik Lindhagen och Andreas Molinder. Det såg den ut att behöva.
Jag har hört talas om ett par ovanligt risiga insatser i träningsmatchandet av Magnus Johansson.
Väl i elitserien var allt som vanligt.
Som i en egen division.
Särkijärvi infriade alla mina förväntningar när det gäller att matcha unga spelare. 19-årige Klas Dahlbeck, bördig från Katrineholm, fick spela över tolv minuter och var riktigt bra. Stor, rejäl och passningssäker.
Premiärlagets stora framtidsnamn.