- Ska vi släppa igenom gubbarna bakom, sa någon av oss.
- Det gör vi, sa någon annan, för det är Cruyff som kommer.
Sedan stod han där uppe på utslagsplatsen, en av fotbollens största, med en cigg i mungipan och med en aura omkring sig som sa just det, att "här är en av de största".
Det är få förunnat att ha den där auran.
Det påminns man om på den svenska fotbollsgalan, galan där Johan Cruyff i går var hedersgäst.
Zlatan Ibrahimovic behöver ju inte slå knut på sig själv för att bli galans kung.
Om jag säger så.
Zlatan är inte bara Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna, han är också den mest karismatiske. Nej, inte den mest sympatiske, men definitivt den mest karismatiske.
Alla tittar när Zlatan reser sig upp, alla tittar när han går, alla tittar när han rättar till mikrofonen och alla lyssnar när han talar.
Han är Zlatan, han är kung.
Han älskas inte av alla, till och med hatas av en del, men han är kung och det räcker för Zlatan och alla som älskar honom.
Sverige har aldrig haft hans like, aldrig haft en sådan vinnare, en sådan bollmagiker.
Nu har han tagit hem guldbollen fem av de sex senaste åren och det finns inget, absolut inget, som talar för att det är slut här.
***
Hemmaplansfavör avgjorde vem som fick Diamantbollen.
Klart att Caroline Seger är en bättre fotbollsspelare än Therese Sjögran, klart att Segers säsong varit bättre än Sjögrans.
Samtidigt kan jag förstå Sydsvenska dagbladet, tidningen som delar ut priset, att man i den guldyra som råder i Malmö lockades att ge priset till Sjögran, som ju också varit strålande i år.
Men, det var andra gången Sjögran fick det och jag tycker Seger var värd en andra inteckning mer efter sina insatser i blågult och i den amerikanska ligan.
***
På tal om Seger: Kul att höra hennes tacktal när hon tog emot priset som årets mittfältare, när hon tackade förra årets guldtränare i LFC, Magnus Wikman.
Det är inte bara Seger och Jessica Landström som saknats i årets LFC - Wikman hade stor, stor del i guldbygget.
***
Tilda Heimersson blev inte "Årets genombrott". Det trodde jag annars - inför säsongen. Efter guldåret 2009, och det jag såg av Heimersson och Petra Larsson då, trodde jag på ett fantastiskt 2010 för dem på LFC-mittfältet.
Så blev det inte.
Heimersson är ung, inte ens 19 år fyllda, men det är ändå på henne och Larsson mycket av ansvaret vilar om LFC ska vända trenden 2011.
***
Sofia Lundgren årets målvakt och Charlotte Rohlin årets back.
Lika självklart som välförtjänt.
***
Då kan vi summera fotbollsåret 2010.
ÅFF ur allsvenskan, IFK Norrköping upp i densamma och regerande mästarna LFC trea
Nästa år vill jag skriva:
IFK Norrköping kvar i allsvenskan, ÅFF upp i densamma och LFC återigen mästare.
Tyvärr tror jag bara två önskningar slår in.