Nu har Susanne stakat in under mÄlportalen i Mora tidigare. Men dÄ har det varit Halvvasan hon Äkt.
Vilket gav mersmak och ett sug efter att Äka alla de nio milen i fÀdrens spÄr.
Men att göra det har visat sig vara lÀttare sagt Àn gjort.
â Jag hade tĂ€nkt Ă„ka i fjol. Men dĂ„ ramlade jag och skadade ett ledband i tummen. SĂ„ dĂ„ fick maken Ă„ka istĂ€llet, sĂ€ger Susanne nĂ€r vi trĂ€ffas pĂ„ familjens gĂ„rd i Appelby.
Nu ett Är senare sÄ hade hon tÀnkt ge sig sjÀlv en mÄlgÄng i Vasaloppet i 50-Ärspresent. Men nÀr skidorna fortfarande stÄr oanvÀnda en mÄnad innan start sÄ börjar hon tvivla pÄ om det verkligen blir nÄgon start.
â I princip sĂ„ har jag gett upp hoppet om det. Ăven om jag springer och Ă„ker rullskidor sĂ„ Ă€r det för lĂ„ngt. Det kĂ€nns inte som man ger sig sjĂ€lv förutsĂ€ttningarna att klara av det pĂ„ det sĂ€tt som man skulle vilja, sĂ€ger hon.
Ăven om det har varit snöfattiga vintrar tidigare sĂ„ menar Susanne att det den hĂ€r vintern varit extra svĂ„rt kunna fĂ„ till nĂ„gra trĂ€ningspass.
â Vi har trĂ€nat mycket i Sya och tidigare Ă„r sĂ„ har man ju kunnat Ă„ka lite i november och december. SĂ„ Ă€ven om det dĂ„ blivit milt nĂ„gra veckor i januari sĂ„ har man ju fĂ„tt ett antal mil i kroppen, sĂ€ger hon.
Skulle vÀdret slÄ de nÀrmaste dagarna sÄ Àr det möjligt att hon kommer till start. Om inte sÄ tÀnker hon ÀndÄ starta i ett Vasalopp i Är.
â Ja, jag siktar pĂ„ att springa Ultravasan istĂ€llet. Men dĂ„ nöjer jag mig nog med 45 kilometer.