1) Med det här laget och de här spelarna borde Linköpings FC ligga högre upp. En av besvikelserna i svensk elitfotboll under 2019.

– Den känns rätt given. Det är nog fler som tänkt den tanken. 

Håller du med?

Artikelbild

| Det har varit en sådan säsong för LFC.

– Både och. Vi borde definitivt ligga högre upp. Ingen är nöjd med att det blivit pyspunka på säsongen. SM-guld har absolut varit möjligt, men jag har kanske inte trott att det varit så troligt med tanke på truppens totala sammansättning. När det har gått i stå har vi inte riktigt haft spelare på bänken som kan förändra matchbilder, även om framförallt Wilma (Thörnqvist) och Alva (Selerud) gjort det bra när de fått chansen i höst.

 

2) Det var en bra värvning av Stina Blackstenius. Men den kom sent och ställde till det när det gällde hur laget skulle ställas upp. 

– Så här i efterhand kanske det var mer problematiskt än vi trodde att ha två så liknande forwardstyper (Mimmi Larsson och Stina Blackstenius) i samma lag. De spelare som vi bränner mest pengar på, som Kosse (Asllani), Lina (Hurtig), Stina och Mimmi, har producerat för lite poäng. Så är det.

– Men vi hade länge försökt att få hem Stina, men då sket det sig i sista stund och jag vågade inte riskera att gå på samma nit igen. Därför satsade jag stenhårt på Mimmi. I början försökte med ett 4-2-2-2-system, men hade inte typerna som krävdes i övrigt.  Sen hade vi, det kan man väl säga nu, en Kosovare Asllani som var ett åskmoln över sin roll. Ska vi leva med den situationen månad in och månad ut? Då gällde det att göra det så bra som möjligt för så många som möjligt och den som fick stryka på foten mest var Mimmi.

 

3) LFC har inte spelarna för att spela en passningsorienterad fotboll bakifrån. För många missade passningar och för lätt för motståndarna att pressa fast en relativt långsam backlinje.

– Du har en poäng och det får vi utvärdera. Att utsätta oss för mindre risk för bolltapp och bli mer effektiva i våra uppspel. Där hoppades vi ju också att Nilla (Fischer) skulle komma in och påverka vårt anfallsspel positivt. Sedan blev hon tyvärr skadad.

 

4) Resultatet hade blivit bättre med ett mer traditionellt 4-4-2, ett rakare och enklare spel och fler bollar i djupled.

– Vi hade kunnat skriva lycka till på bollen, skicka den långt varje gång på två av seriens snabbaste forwards och se vad som händer. Men när jag rekryterades var det ingen fotboll som LFC ville står för och inte jag heller. 

På kort sikt hade det kanske varit mer framgångsrikt?

– Möjligt. Titta på Piteå i fjol. Inte alla uppskattar det, men det kan vara vägvinnande. Har spelarna i vår trupp självbilden att det är en sådan fotboll som de vill spela? Det är en intressant filosofisk fråga, för det handlar ju om att vinna fotbollsmatcher. Men vad jag vet har aldrig funnits någon diskussion om att vi ska spela på annat sätt. Där är det fritt för alla att göra sin egen tolkning och slutsats, inklusive vår egen styrelse och klubbdirektör. 

 

5) Utan tillräcklig bredd var det fel att rotera med laget på det sätt som gjordes i somras och som då kostade ett antal viktiga poäng.

– Med facit i hand kan väl det ses som ett misstag, men att inte rotera är också en risk. Med den intensiva hösten går inte att spela med samma spelare hela tiden. Titta på Göteborg som gick i den fällan.

Men varför inte starta med bästa laget och sedan byta?

– Den tanken har vi också använt oss av. Men då har vi inte så ofta lyckats döda matcherna och fått pressa spelare i 90 minuter ändå. Och så är det ny match om fyra dagar igen.

 

6) Med så många offensiva VM-spelare borde det spraka mer framåt och göras fler mål. Där har tränaren ett stort ansvar.

– Det är klart att jag har och det är nog nästan så att man överdriver självkritiken ibland. Jag och Wille (Strömberg, assisterande tränaren) får ibland påminna varandra om att det i en del matcher varit oförklarliga bolltapp som lett till baklängesmål. Med sådana misstag spelar det ingen roll om du har den bästa spelidén i världen. 

– Vi utvärderar hela tiden noga statistiskt och tittar du på hur många mål vi förväntas att göra så var det ett tydligt trendbrott efter VM. Titta här. 

Han tar fram datorn och visar den statistik som tydligt visar hur LFC under en längre period skapade betydligt fler chanser än vad resultaten visade.

– Vi tyckte att vi presterade vår bästa fotboll, men vi vann inte. Enligt de statistikföretag som tar fram sådana här siffror är det antingen maximal otur eller avsaknad av skicklighet i avslutningarna. Det sätter i så fall mer lupp på spelarna än på hur spelidén fungerar.

– Det är förbannelsen och tjusningen med det här jobbet. Det spelar inte så stor roll hur bra fotboll vi spelar eller hur många högskolepoäng som jag och Wille har i bagaget. Det handlar om att vinna matcher. Slutar vi sjua är det det sämsta resultat som LFC gjort. Det går inte att snacka bort.