Frågan dyker upp med ojämna mellanrum och är lika svår att svara på varje gång. Har Linköping HC det som krävs för att vinna SM-guld?

Jag tror inte det. Jag tror helt enkelt inte att laget är tillräckligt bra eller tillräckligt stadigt för det. Motbevisa mig gärna, men det finns åtminstone fyra-fem lag som jag för tillfället rankar högre.

Med en riktig formtopp på ovanligt många spelare och ovanligt många skott i krysset är så klart inget omöjligt när serien är så jämn och så lite skiljer mellan ettan och elvan. Men det finns en osäkerhet på backsidan med frånvaro på Mattias Bäckman, Lukas Bengtsson och Almen Bibic, ingen vet om nog många kan lyfta sig nog mycket när allt står spel och där saknas en producerande andracenter.

Artikelbild

Det var därför som LHC gjorde ett försök att tidigare i veckan värva Jesper Jensen från Brynäs, men nu hamnade han i Skellefteå i stället och lär placeras med Joakim Lindström och Oscar Möller.

Det kan bli en riktigt vass slutspelskedja.

Har varit inne på det tidigare och är det någon som försvinner på backsidan måste han ersättas med någon av samma klass. Håller det där bör övervägas att istället hitta en offensivinriktad motor till en tänkt andrakedja. För bästa möjliga resultat måste alla olika roller i ensemblen tillsättas. Från målskyttar till grovjobbare. Alla varken kan eller ska göra allt.

James Wright har kommit in, och på många sätt gillar jag honom skarpt, men han är inte tillräckligt poängstark och passar bättre i en annan roll. Som gnuggare och ”göra plats för-forward” tillsammans med Derek Roy och Broc Little?

Gärna det.

Jag tolkar intresset för ovannämnde Jensen som att det finns pengar kvar i Fredrik Emvalls plånbok och då tror jag att något kommer att hända innan transferfönstret slår igen om tre veckor. Och rätt man in där kan absolut bidra till att det blir en längre hockeysäsong i 013-land.

Jag tyckte att det på flera sätt var en rätt bra hockeymatch mot Frölunda. Det blev 2–3 och det kunde ha slutat hur som helst. Gästerna var något bättre, hade mer pondus och puckinnehav, men LHC skapade tillräckligt (bland annat två puckar i målramen) för att ta åtminstone ta poäng.

Nu räknades det fel till slut, avgörandet kom – och plötsligt skiljer sex pinnar mellan lagen i en serie som om möjligt blev ännu jämnare nu.

I övrigt noterar jag att domaren Sören Persson fortsätter att ta utvisningar för spontana reaktioner. Nu skrek enligt uppgift LHC-tränaren Tommy Jonsson "blås då för fan, Persson" och det räckte för två minuters utvisning.

Skriver det igen: hur känslig får man vara?

En sak till:

Det är aldrig fel med perspektiv. Det blev än mer påtagligt när jag tidigare i veckan stötte på fyraårige Pelle i Saab arena. Vet inte hur många LHC-träningar jag besöker under en säsong (många blir det), men jag vet att det är ytterst sällan som jag känner mig berörd när jag går därifrån.

Det gjorde jag nu.

Pelle har under två längre perioder behandlats för cancer och upplevt så mycket tufft. Nu är han färdigbehandlad och vardagen på väg till det normala. Vilken kämpe. När jag på barns vis hör honom berätta kärleken till LHC, om hur han fått sitta på idolen ”Monstrets” plats i omklädningsrummet och om hur han vid LHC-besöket på sjukhuset spelade landhockey med Broc Little i över en timme blir jag alldeles varm.

Pelle är min veckas idol.