Johan Södergran har onekligen haft ett riktigt genombrottsår. Från att ha varit en av juniorerna som fyllde ut A-lagstruppen under försäsongen har han gått till att ha blivit en SHL-forward att räkna med. Inför säsongen var det nog inte många som hade Södergran som en tilltänkt JVM-spelare – men även där tog han välförtjänt en plats. Dock gick det inte vägen för LHC:s A-lag, men istället har han spetsat J20-truppen under deras slutspel.
– De här grabbarna har jag varit med under de senaste tre åren. Allt häng i hallen... Jag har känt dem sedan jag kom hit. Det handlar inte bara om hockey utan det här är min sista match som junior, säger Johan Södergran storgråtandes och fortsätter:
– Jag har haft fruktansvärt roligt sedan jag kom hit. Det är jävligt sköna människor här inne i omklädningsrummet som jag lärt känna för livet. Vi är nog de som har haft det roligast utanför isen också. Att det inte räckte till på isen är bara jävligt jobbigt.
Det var ändå LHC som kom ut starkast i SM-finalen mot Modo. Johan Södergran och Olle Lycksell hade kemi på isen och en passning från Lycksell öppnade upp ett friläge för Södergran som också la in den bakom Modomålvakten.
– Olle lär jag inte bli av med i alla fall, vilket är skönt, säger Södergran och får fram ett litet leende bland tårarna.
– Det är många andra som man inte vet var de hamnar. Vissa har ett år kvar men vissa av 99:orna försvinner och då är det sorgligt att man inte kan spela mer med dem.
Modo kvitterade i början av andra perioden, men Södergran klev snabbt fram på nytt och kvitterade till 2–2. Efter det började Modo spela ett rakare spel och tog över matchbilden samtidigt som LHC slarvade allt mer. När matchen stod och vägde mentalt var det norrlänningarna som satte 4–2 och det blev allt tyngre för Linköping. Det blev inga fler mål i matchen. Modo fick jubla – LHC fick deppa.
– Vi hade ingen energi. Jag vet inte om det är matchen i går som satt kvar i benen. Jag personligen kände att jag inte orkade i tredje. Det är jävligt tungt. Vi ger allt utifrån de förutsättningarna och den energin vi har. Men det räckte inte, säger Södergran.
Går det att känna någon glädje för silvermedaljen?
– Just nu går det inte att glädjas åt ett silver. Men när vi kommer ha vår lagfest tror jag att vi kommer känna en stolthet i gruppen. Jag tror aldrig att vi kommer att glömma den här gruppen.
Kan du börja tänka framåt mot en ny säsong redan nu?
– Jag har spelat ishockey sedan augusti och just nu är jag ganska trött och vill ha lite ledigt. Men det här är hockey liksom. Man kanske inte är taggad nu men kommer igen snabbt till näst säsong.