Han hade en rätt skadefylld säsong i fjol – och som avslutades efter en tuff smäll mot huvudet i bortamatchen mot Frölunda i början av mars. Sörensen sänktes efter en kollision framför mål, föll med bakhuvudet i isen och drabbades av hjärnskakning.

– Jag kände att tungan svullnade upp och det var som om jag knappt kunde andas. Så jag förstod att smällen tog illa, säger han.

Och problemen satt i.

Länge.

– Det tog säkert två månader innan det började släppa och jag kunde göra lite saker hemma igen. Det var en jättejobbig tid. Framförallt det att inget kunna göra. Det var max fem minuter. . . sen orkade jag inte mer.

Ännu en försäsongsträning är avklarad när vi träffas i Saab arena och 24-åringen konstaterar att "man vill ju inte säga för mycket, men allt känns bra". Han hymlar inte om att det varit en tuff väg tillbaka. En väg fylld av tvivel och oro.

– Det var tuffa månader när jag inte visste om jag skulle spela igen. Det blev mycket snack med familj och vänner. Kan jag fortsätta? Vad händer om jag får en smäll till? Många sådana tankar, säger Nick Sörensen.

När började det släppa?

– När det kändes bättre och alla tester såg och ser bra ut. Det är klart att allt kan hända, men jag går inte omkring med någon dålig känsla utan det känns absolut som jag är redo att spela.

– Fysiken har känts bra hela tiden i sommar, men klart att man har varit lite orolig över hur huvudet ska kännas när det händer en massa saker på isen och du blir påkörd till höger och vänster.

Och?

– Det är inte så att jag känt att jag blivit chockad eller inte hängt med med huvudet. Det är positivt.

Under de senaste åren finns för många exempel på ishockeyspelare som drabbats mer eller mindre hårt av smällar mot huvudet. Nyligen bekräftade Almen Bibic, lagkompisen i LHC,att han tvingas till fortsatt uppehåll efter förra årets hjärnskakningar.

– Klart att man tänker extra mycket på honom, säger Nick Sörensen.