Nog kom det också en tår i vissa ögon när vänner från förr klev in genom dörren. Peter "Slaka" Andersson var materialare och Niklas Czarnecki assisterande tränare och fystränare.

Båda hyllade gemenskapen och det jobb killarna gjorde för varandra. Det var det som gav segern, inte minst var det det som laget hade som styrka i den avgörande kvalserien.

– Tiden kring 1999 var den roligaste tiden i ens liv. Den här arenan vi har nu i Linköping skulle inte funnits om vi inte hade lyckats, säger Peter Andersson.

Artikelbild

| Spelare och ledare från Linköping HC:s lag från 1999 återsamlades på lördagen i Saab arena. I vår är det 20 år sedan de tog LHC till elitserien första gången.

Återträffen handlade om lagtävling i padel på förmiddagen, sedan LHC–Malmö på eftermiddagen och så vidare gemensam middag på kvällen.

Faktum är att många i 99-laget bor kvar i Linköping och umgås regelbundet.

– Vi hade bra gemenskap när vi spelade och har hållit kontakten. Vi är bra kompisar och har kul ihop fortfarande, berättar Andreas Kreü som i dag är vd på ett lokalt ventilationsföretag i stan.

Martin Knold är också vd för ett företag som säljer fisk och skaldjur i Linköping. Han är en av de spelare som flyttade till Linköping för hockeyn och blev kvar. Nu har han blivit förälder här också.

Om 99-laget säger han så här:

– Det var väldigt mycket lek och man upplevde inget allvar. Det var inte så mycket press på oss, tycker Knold.

Niklas Czarnecki menar att det fanns en inre kärna i LHC-laget som drog ett tungt lass. De hade hjärta för LHC och var drivande, spelare som Mike Helber, Ulf Söderström och Pierre Ivarsson.

– Men det var många fler än de som drev på. Det var en sammanhållning och en skicklighet, alla ställde upp för varandra, menar Niklas Czarnecki.